Standardmodellen är det första jag läst av Helena Granström, och kanske plockar jag helt enkelt upp den av fel anledning. Annonsen fångar mig för att romanen ska handla om den akademiska världen, en värld som jag levt ett antal år i och liksom behöver hjälp med att bearbeta. Med tanke på att den är fylld […][...]

En kvinna vandrar genom ett fjällandskap och tar in det som finns omkring henne. En hökugglas blick, doften från blommande mjölkört, myggornas envetenhet, vakande fiskar. Men också människor som slagit sig ner eller tagit tillfällig tillflykt här. Berättelsen löper längs med den essä som är huvudådran i Helena Granströms bok. Det skönlitterära bryter in, blir […][...]

Vilken roll kan litteraturen och konsten spela för ett ekologiskt uppvaknande? I 10TALs nya dubbelnummer Klimatsorg undersöker vi hur ekologiska perspektiv gestaltas i dagens litteratur och konst, och om konsten kan vara en möjlig strategi för att mobilisera ett miljöengagemang och försvar för livet på jorden. Imorgon firar Tidskriften 10TAL sitt nya nummer med en […][...]

Helena Granströms senaste prosalyriska roman Hysteros är någonting för sig. Tänk dig Christine Falkenlands Släggan och städet om du är bekant med den, men mer introvert och lyrisk, mindre forcerande. Språket i Hysteros är suggestivt och skeendet förtätat, spretigt men sammanhållet av brutala teman: kroppens avgränsning, kroppslighet. Det är en ström av berättande som återges […][...]

Ny litteratur föds och växer inte bara på dammiga hårddiskar, i mörka skrivbordslådor eller bakom ensamma datorskärmar i ensamma rum. Tanken om det undangömda skrivna, författaren som sitter själv på kammaren, kan kanske snart komma att vara bara en kliché i en tid där en skrivande människa kan exponera och utveckla sina texter i forum […][...]

Novellix är inte längre bara en bra idé, ett nytt förlag i bokbranschen, en snygg grej: när förlaget nu ger ut sin tredje fyra känns konceptet etablerat och självklart. Fyra bra, snygga, nyskrivna noveller i handflatestorlek, fristående från varandra, men ändå i ett sammanhang. Varje fyra har en ny omslagsillustratör och Maria Kask har lyckats […][...]

Det är först under andra halvan av boken som meningar stoppar mig för att jag måste anteckna citaten. Eller så är det först då jag lugnat mig tillräckligt i läsningen för att se dem. Men under omläsningen upplever jag samma tempo, samma väntan under den inledande halvan av boken som jag gjorde under den första […][...]

Helena Granströms Infans ligger i min väska. Ännu oläst. En liten tunn bok. Den väger nästan ingenting. Råkar nämna för en vän att jag ska läsa den. ”Spännande”, säger hon, ”med Granström vet man aldrig vad man får.” Jag nickar och hummar lite, vill inte riktigt erkänna att jag inte läst något av henne än, […][...]

Idag firar vi på dagensbok.com Elsie Johanssons födelsedag så där en dag i efterskott. Dessutom bjuder Oscar på läsning av Virginie Mouzats Ingen riktig kvinna, en brevroman om könstillhörighet och att vara ensamma tillsammans. Mot slutet av veckan skriver Eva om Rüdiger Safranskis bok om Johann Wolfgang von Goethes och Friedrich von Schillers vänskap. De […][...]

Så här efter bokmässan är man uppfylld av samtal om litteratur. Själv önskar jag ibland att hela livet var en enda lång bokmässa, och snart (när jag samlat ihop tankarna) kommer min rapport från årets fina version. Men den här veckan i Stockholm är också som en liten bokmässa i miniformat. Ikväll kan man till […][...]