Romanen Dagar utan slut inleds med en beskrivning av hur liket av en soldat görs i ordning inför begravningen. I kavalleriets uniform, som putsats och rengjorts, är den döde finare än han någonsin varit i livet. Om minnet inte har fel är året 1851. Direkt efter inledningsscenen blickar berättaren, Thomas McNulty tillbaka på hur han […][...]

På Deenas sjuttonårsdag försvinner hennes betydligt äldre storasyster Mandy. Drunknad, troligen med flit menar omgivningen och begraver en tom kista. Men Deena vet inom sig att det inte stämmer. Mandys försvinnande måste vara relaterat till den släktförbannelse hon började svamla om senast de sågs, när Deena berättat att hon av misstag råkat komma ut som […][...]

Det är lite motvilligt som jag recenserar Olivia Skoglunds Nästan i mål – en komisk transition. Jag har i ärlighetens namn ovanligt lite att säga om boken. Nästan i mål skildrar Oliva Skoglunds transerfarenhet, och berättas som anekdoter medan hon sitter hos psykologen på könsidentitetsutredningsteamet. Vi får följa hur hon kommer ut för sin bästis, […][...]

Året var 2009 och jag hittade äntligen den perfekta boktiteln. I tio år tänkte jag inte på den, jag glömde den helt och hållet tills den kom upp igen som ett Facebook-minne. Som kvinna med ansvar för min egen ekonomi köpte jag boken som en investering i mig själv. Nu äger jag den. Sodomy and […][...]

Skådespelerskan, författaren och transaktivisten Saga Beckers romandebut Våra tungor smakar våld går i linje med sin titel. Den är skriven på en prosa som hela tiden leker med lyriken, och den innehåller väldigt mycket kroppslighet och sex, och väldigt mycket våld. Att berättarjaget delar namn med författaren antyder det som sedan bekräftas på konvolutets insida: […][...]

Språket i Sasha Marianna Salzmanns debutroman Utom sig är fantastiskt, i flera bemärkelser. Fantastiskt som i ’väldigt bra’, men också fantastiskt som i ’med egenskaper utöver det vanliga’. Det är ett utforskande språk med meningar som slingrar sig fram, ofta extremt långa, och stycken som spretar iväg åt olika håll. Att kliva in i Salzmanns […][...]

Att läsa Annika Hamruds bok Fundamentalisterna gör stundtals nästan fysiskt ont. Boken är en skakande granskning av den homofobi, för att inte säga rent hat mot hbt-personer, som har växt fram i Uganda under de senaste åren – ett hat med stöd från vissa kristna kyrkor. Kyrkor som har koppling till såväl USA som Sverige. […][...]

Den svenska titeln Triangel skriver en nästan på näsan med vad boken handlar om. Det är ett triangeldrama. Normalt sett hade jag suckat, himlat med ögonen och motvilligt läst mig igenom ett triangeldrama. Men jag läste ut boken på två dagar och grät nästan när jag kom till författarens tack på slutet. Boken handlar om […][...]

Sophie Labelle är en kanadensisk serietecknare och transaktivist, och har gett ut flera album med serier där barn som är trans, icke-binära, eller har ett könsöverskridande uttryck har huvudrollerna. Serierna är både humoristiska och allvarliga, och enligt Labelle själv främst till för transpersoner själva att känna igen sig i. Och visst behövs det litteratur om […][...]

Kanske är kärlek något vi måste lära oss? Inte kanske känslan i sig, men hur man ska hantera den. Den där jävla sårbarheten, alla viljor och behov som inte vill samsas. Det måste man lära sig, och det kan vara en smärtsam process. Olycklig kärlek, brukar det sägas, är bra att öva sig på. Så […][...]