Det känns nästan lite exotiskt när jag slår upp Carl-Johan Malmbergs M. Möten med Mahler, Melville, Duras och och minnets atleter och bläddrar bland essäerna. Här finns minnesteckningar över konstnärer, djupanalyser av filmer, inträngande författarporträtt och en hel avdelning essäer om Gustav Mahler – men inte en enda text om populärkultur. Inte en amerikansk tv-serie […][...]

Det fanns en gång en tid, betydligt mer naiv än vår egen. (Det är åtminstone den dominerande föreställningen.) På den här tiden trodde man på den frigörande kraften i … lite allt möjligt, faktiskt. Pornografi, till exempel. Kanske berodde det på att det fortfarande i så stor utsträckning var de heterosexuella männens agenda som gällde. […][...]

Jag antar att Göran Hägg har läst travar med författarbiografier. I boken Alfred med undertiteln "Den fullständiga historien om poeten, professorn och akademiledamoten Alfred Edward Hedman" kommer alla dessa genomplöjda sidor till användning på ett lite ovanligt sätt. Boken är visserligen traditionellt upplagd och många av den biografiska genrens stilgrepp finns med. Det är bara […][...]

Få, om någon svensk poet, torde ha levererat en så knäckande debut som Fröding gjorde med Guitarr och dragharmonika. I denna samling från 1891 inryms halva svenska poesiskatten, tycks det. ”Det var dans bort i vägen”, ”Våran prost”, ”Vackert väder”, ”En fattig munk fråns Skara” – för att i en handvändning gripa några enskilda exempel. […][...]

Att läsa Johan Cullberg är att få en lättfattad och auktoritativ guidning in i en annan människas mentala värld, exemplifierad i tydbara författare. Det är bara att hoppas att hans mission inte tar slut efter aktuella Gustaf Fröding och kärleken. Därtill backas den svenska litteraturskatten upp av alltför många galenpannor. I boken Skaparkriser (1997) lyckades […][...]

På resa genom Dalarna stannar vi till i Mora och går på Zornmuseet och Zorngården. Det är gården som lockar och fascinerar mest. Här har konstnären låtit uppföra sin arkitektoniska vision och dröm; en märklig hybridbyggnad av fornnordiskt och dalskt. Inventarierna vittnar om Anders Zorns förmögenhet (han lär ha varit rikast i Sverige när han […][...]

Erik Axel Karlfeldt nämns ofta som en av de svenska klassiker som eftervärlden har svårast med. Heidenstam kan ju kännas rätt mossig klart, men ingen betvivlar väl Strindbergs geni eller Lagerlöfs originalitet. Frödings rimmande penna känns tidlös. Likaså Söderberg. Men Karlfeldt! Provinsialisten. Nietzscheanen. Självömkaren. ”Jag lever allena, jag fingrar min flöjt”. Kan det fortfarande beröra, […][...]