Åh vad jag tycker att det är tråkigt att inleda en recension negativt, eftersom det så klart sätter tonen för hela den fortsatta läsningen. Men just därför måste jag. För att det är precis så jag upplever de inledande kapitlen i Frédérique Deghelts Dagarna med farmor – negativt. Röriga. Styltiga. Svåra att komma in i. […][...]