Det är nåt med slangar! Anders Petersen fotograferar slangar. Daido Moryiama gör det också. J H Engström har en bild på massor av slangar i sin bok Haunts. Eller kanske är det elledningar, sak samma. Gamle Sigmund skulle nog ha ett och annat att säga om denna (manliga) trend. Bjarne Bare har tagit ett steg […][...]

Mellan åtta och tretton. De där åren när världen vidgas. Man börjar ana vuxenvärldens blandning av allvar och befrielse. Kroppen har fortfarande barnets hejdlösa viktlöshet, men något börjar hända. På sommarkollot är man befriad från stadslivets måsten. Man kan ligga på en utsläpad madrass och läsa serietidningar. Man är ännu inte för stor och vuxen […][...]

Morten Andersens Oslo är en kall stad. Gatorna tillhör grabbarna. Dom som spyr mot väggen och gör pisspår i snön. Krogarna och klubbarna är ställen man kan fly till när snön blåser runt gathörnen. Där finns kvinnorna med sina röda läppar och förföriska leenden. Dom som man så gärna vill vara nära, men som är […][...]

Det här är en bok fylld av gåtor. Man försjunker i ett meditativt grubbel. Över ett slags ”Varför?”. På Dixie Highway, till exempel, behövde någon bygga ett litet tegelhus. Kanske det innehåller en el-central eller en hydrofor, vem vet. Vad jag undrar är, hur kunde någon hitta på att bygga in grovhuggna sandstenar i den […][...]

Hade Daido Moriyama varit en skönlitterär författare så hade han varit en omskriven Nobelpriskandidat i många år nu. Han gjorde sin första fotobok 1968 och har idag en verkslista som omfattar ett hundratal böcker. Visserligen en del omtryckningar och nyutgåvor men ändå! Han anses allmänt tillhöra de där tio, tjugo mest betydelsefulla fotograferna. Men i […][...]

Vad är skillnaden mellan en fotobok, en utställningskatalog och en tidning? Till den stora utställningen på Library of Congress i Washington med Robert Franks bilder, gjordes (i samarbete med Steidl) en ”utställningskatalog” som är på 505 sidor och väger över 3 kg. Kan man använda ISBN för att fastställa att det är en bok? Nja, […][...]

Høyland hade kunnat gjort en traditionell dokumentär skildring av de två norska bröderna från Tessanden, en liten by nordväst om Lillehammer. Men istället för att förvandla Harald (75) och Mathias (80) till något slags exotiskt forskningsobjekt så närmar hon sig dem ytterst försiktigt. Och med stor respekt. Bröderna har levt hela sitt liv på den […][...]

Folkspillror i olika världsdelar har länge intresserat fotografen Jaakko Heikkilä. Han har följt människor som lämnat sina hemländer men som bevarat sina traditioner på de platser där de tvingats sätta sina bopålar. Boken genomsyras av en slags lugn melankoli. I storslagna panoramabilder skildrar han vardagen i det finskspråkiga Tornedalen eller den armeniska minoriteten i New […][...]

En del fotografer omhuldar den där lekfulla tanken att man så gärna vill se hur saker ser ut på bild. Hur ser en komplex verklighet ut när den hamnar på ett litet papper? I bästa fall så händer det där magiska; att fotografiet öppnar upp sig och för in betraktaren i en aldrig tidigare sedd […][...]

Naturen är Denise Grünsteins studio. Där händer det märkliga saker. Saker vi aldrig riktigt förstår. Men det finns ett värde i att inte förstå. Så här säger fotografen i en bildtext: Det jag inte förstår intresserar mig. När ingenting är antingen eller, utan allting kan vara både och. Det är ofta något obehagligt som sker […][...]