Det man först slås av är att allt ser så ordnat ut. Städat men lite livlöst. Så som det ser ut hos äldre människor som inte klarar av vardagen längre. Som inte längre är så intresserade av att sno ihop en potatisgratäng på fredagskvällen. Utan som istället har förvandlat spisen till ett minnesaltare, över alla […][...]

En kort resumé innan boken börjar; den unge fotografen Christer Järeslätt vill åka till Japan för att få nya inspirerande fotoouppdrag och för att trösta sig själv efter en skilsmässa. Han börjar leta på internet efter en assistent. Då kommer han i kontakt med den unga Yuko Mori som arbetar som stylist på en fotoatelje. […][...]

Ständigt denne Petersen (för att göra en travestering av en Ture Sventonsk tanke). För någon månad sedan kom SoHo och nu kommer City Diary del ett, två och tre. Och i sommar fotograferar han färdigt sin Rom-bok. Och vi talar nu om en man som bara har några år till sjuttioårsdagen. De flesta av hans […][...]

Inta Rukas fotointresse ledde henne tillbaks till hennes barndomstrakter, landsbygden runt den lilla staden Balvi i Lettlands inland. Där påbörjade hon ett projekt som skulle komma att fortgå under åtta år. My country people består av porträtt på gamla och unga från trakten. För Ruka är arbetet med att ta ett porträtt en gemensam handling […][...]

Människan är en oförnuftig varelse, så löd texten på ett demonstrationsplakat som jag såg i 1 maj demonstration någon gång på 70-talet. I mina dystraste stunder tänker jag att det är nog det enda demonstrationsplakat jag sett som varit alldeles sant. Israel – Palestina konflikten är ett exempel, vi ser dagligen fler på nyheterna. Linda […][...]

Det är något med ögonen. Människorna på bilderna har en märklig intensitet i blicken. Man kan ana sig till en intensiv fotograf bakom kameran. En fotograf som etablerar kontakt med en slags hänsynslös ödmjukhet. Som använder sig av människors trånad och längtan efter att bli sedda. Och som ger tillbaks bilder av glädje, förundran, utlevelse […][...]

Simon Berg fortsätter sin resa in i vardagens små märkliga detaljer. I sin tidigare bok Apan är rädd undersökte han skräpmatens innersta väsen samt fotograferade sina vänner in på näshårsavstånd. Här fortsätter han sin fotografiska undersökning av de detaljer vi ofta bara uppfattar i ögonvrån. Men i en något annorlunda form. När man öppnar den […][...]

Det finns en ödmjukhet hos Linda Lomelino som jag genast fastnar för. I förordet till boken fylld av tårtor som överträffar varandra i form, färg och smak skriver hon om sina passioner; tårtor och fotografering och glädjen över att få kombinera dem. Trots att tårtorna är mer avancerade än tårtorna de flesta av oss har […][...]

Det är något bekant med Grates bilder. Som om jag hade sett dem tidigare. Och det är ingen negativ kritik. Han arbetar i en tradition. Svartvitt, det doftar svensk 80-talsfotografi. Jag tänker inte nämna några namn för det skulle kunna leda fel. Hans bilder är hans alldeles egna. Det här är en slags flanörfotografi som […][...]

Om Öglunda socken kan man säga att att den år 2000 hade 177 invånare som fick dela på 15 kvadratkilometer. Öglunda ligger mittemellan Skara och Skövde i Västergötland. Byn har fått en bigarråsort uppkallad efter sig, Öglunda halvbigarrå. Ett ganska anonymt stycke mellansvensk landsbygd. Vi är vana vid att Gerry Johansson är en vänligt satirisk […][...]