Vet du hur du ska agera om du möter en björn? Malin Kivelä och Martin Glaz Serup har några tips. Huruvida dessa är användbara är däremot oklart. Bilderboken Om du möter en björn har ett du-tilltal, men läsaren representeras av en mycket rar liten scout med scarf, rejäl ryggsäck och förnuftiga skor. Linda Bondestams illustrationer […][...]

Det är 1915 och tolvårige Viktor har flyttat från Paris till Helsingfors med sin mor Margareta, som är operasångerska utan sånguppdrag. Nu bor de i hennes föräldrahem och stämningen är mer än tryckt. Mormodern behandlar både sin dotter och sin sonson illa och dessvärre är inte heller skolan någon direkt tillflykt; där finns plågoanden Algot […][...]

Klara är i trettio-plus åldern och jobbar som assistent på ett produktionsbolag. Hon är hemligt besatt av sin chef Patrik Lundgren. Han är tio år äldre, gift och småbarnsförälder. Klara ägnar nästan all sin vakna tid åt att fantisera om honom. Orimligt mycket tycker till och med hon själv. Hon drömmer om att förföra honom […][...]

Om man fått nog av corona-pandemin kan man i den här boken läsa om en annan, historisk pandemi, nämligen syfilis. Författaren är litteraturvetare och intresserade sig själv för ämnet för att bättre kunna förstå sin egen släkts historia. Fokus ligger, som man kan förvänta sig med tanke på författarens bakgrund, på syfilis inom konst och […][...]

I essäsamlingen Dödsmasker skriver Nils Erik Forsgård om döden och döendet ur många perspektiv: personligt, etiskt, statistiskt, historiskt, idéhistoriskt, litterärt, musikaliskt. Här finns nästan allt som kan uppbådas om ämnet ur otaliga källor och synvinklar: antika, medicinska, patologiska, ekonomiska, kulturella, juridiska, kristna, judiska, etiska och estetiska. Inom en kort tid gick flera närstående bort i Forsgårds […][...]

Året är 1938 och platsen Helsingfors, där vi får följa advokat Claes Thune och hans nyanställda sekreterare fru Matilda Wiik. Romanen berättas växelvis ur Thunes och ur fru Wiiks perspektiv. De trivs med varandra men håller ett visst avstånd, trots att båda är nyfikna på den andre. Dels beror avståndet på vanan – båda är […][...]

Jag tycker om små böcker. Det är något med det lilla formatet som känns anspråkslöst och intimt, samtidigt som innehållet kan vara nog så uppfordrande. Här är den begränsade ytan fylld av svarta plumpar, en revbensbur och en inspärrad liten fjäril. Så det är det yttre som fångar mig först, därefter titeln: I slutet borde […][...]

De två männen som ges varsitt berättarperspektiv i Tritonus känner inte varandra i romanens upptakt. Brander har arbetat i musikhusens strålkastarljus och dirigerat symfoniorkestrar. Hans karriär har gått utmärkt, men han har nu hamnat i en livsfas då yngre generationer går förbi honom bland uppdragen. Grannen Lindell, arbetar som psykolog i den lilla skärgårdskommunen och […][...]

Att försöka beskriva Dröm natten till idag: påminner lite om att försöka beskriva en dröm. Det finns personer och händelser här, men det är inte de som är meningsbärande och centrala. Det viktiga är något annat, en stämning kanske, eller ett budskap som är dolt bakom bilder som inte tycks höra ihop, men som på […][...]

En deckare som utspelar sig i ens hemmiljö, i ens egen by, en kommundel med omkring tusen invånare. Då måste jag bara läsa även om det genast ska sägas att någon inbiten deckarläsare är undertecknad inte alls. Men nu – ett undantag. Redan på boken I rättvisans blods första sida får vi läsa om hyreshuset […][...]