En gång för hundra år sedan då jag och en vän ö-luffade i Kykladerna blev vi utan böcker. Desperata började vi leta runt på mini markets och liknande på Naxos. Till slut hittade vi ett ställ med bättre begagnade Harlequinromaner. Om ni mot förmodan inte vet vad det är för genre så kan jag berätta […][...]

Evie har förlorat hoppet om kärleken. Det började när hon kom på sin pappa med att ha en affär. Efter föräldrarnas skilsmässa ter sig de romantiska böcker hon tidigare älskat platta och osannolika. Kärlekshistorierna har förlorat sitt skimmer. Evie samlar resolut ihop sina gamla favoritböcker och cyklar till biblioteket. Som är stängt. På väg hem […][...]

Idag fick jag en dagbok av min dotter. ”Jag vill att du skriver i den varenda dag.” Vi fikar. Det gör vi ofta och hon är precis lika ljuvlig som alltid. Snäll, vacker, omtänksam och den finaste dotter man kan tänka sig. Eller vem försöker jag lura? Bakom det vackra ansiktet med perfekt microbladade ögonbryn […][...]

En bok som utspelar sig runt Cornwall brukar vara ett bra recept för en mysig feelgood och så är det även i detta fall. Att ärva en blomsterhandel när man har svårt att vara i närheten av blommor utan att må dåligt är inte lätt men det är precis det som händer Poppy. Hennes mormor […][...]

För en annan som är van vid Bohusläns karga klippor, där blåsten effektivt tar kål på varje infall av odlingslust, är det rena rama himmelriket att få vistas i Jenny Clevströms nya humoristiska trädgårdsroman Kirskålsgrannar. Romanen är en kärleksförklaring till Österlen med dess gudomligt prunkande och doftande trädgårdar översvämmande av klätterrosor, stockrosor, pioner, löjtnantshjärtan, lavendel, […][...]

Thomas lever ett rätt trist singelliv i Paris. Han är alltid den som är ensam och detta till och med när han lämnar sitt jobb på konserthuset. Han är nämligen pianisten. Alla andra bär sina instrument med sig när de går i från jobbet men inte Thomas. Hans piano står kvar och han lämnar tomhänt. […][...]

Första gången jag var i Italien skrev jag på min Facebookvägg att när jag är död och sitter i himlen hoppas jag det är italienarna som gör maten. För käket jag stoppade i mig i Parma var verkligen himmelskt. Och nu när jag läst Domenico Starnones familjedrama Väsen kan jag då även påstå att de […][...]

Sextonåriga Noa blir gravid med en tysk soldat och utkörd hemifrån under andra världskriget. Hennes barn tas ifrån henne och hon städar på en tågstation för att försörja sig. En dag 1944 står en tågvagn full av judiska spädbarn vid stationen och något får henne att ta med sig ett av dem och fly. Utmattad […][...]

Novellix är ett förlag som ger ut noveller en och en, i små fickformatsböcker – drygt hälften så stora som en vanlig pocketbok, och mycket tunnare. Mitt recensionsex utgörs av en liten box, med fyra noveller, utan någon mer specifik titel än Presentask med fyra feel good-noveller. Det här formatet tilltalar mig. De små häftesböckerna […][...]

Två saker måste jag ta reda på om de finns på riktigt efter att ha slagit igen John Greens, Maureen Johnsons och Lauren Myracles Let it snow: tekoppsgrisar och Flobies tomteby. Det förstnämnda spelar en central roll som efterlängtat husdjur på avvägar i romanens sista del (eller bokens sista berättelse?); det senare öppnar intrigen i […][...]