När Sara Lövestam går i mål med sin Monika-trilogi ställs huvudpersonen inför nya val. Hon har kämpat med sin ofrivilliga barnlöshet i över elva år, och slutet av andra boken, Bära och brista, gav visst hopp om att hon skulle kunna förlika sig med den. Landa. I Nu levande har Monika dock en ny man […][...]

Det utspelar sig på ett familjegods mitt i de sörmländska skogarna. Där hänger oljemålningar på väggarna, där spelas klassisk musik på hög volym, där krävs en kod för att kunna ta sig ut. Det handlar om Leila, en ung Handelsstudent, som flyttar dit med sin pojkvän Ludvig för att han så småningom ska kunna överta […][...]

Rädda Barnen har under lång tid arbetat med barn som har varit utsatta för våld och sexuella övergrepp. 2013 skapades därför materialet ”Stopp! Min Kropp!” som en vägledning för vuxna i hur en pratar med barn om kroppen, gränser och sexuella övergrepp. Vägledningen fick stor spridning och den har använts både inom förskola, skola och […][...]

När Joanna Rubin Dranger börjar arbetet med boken Ihågkom oss till liv vet hon inte om att det i hennes släkt har funnits en liten pojke som hette Faivel Szpindler. Han föddes 1936, son till Sonia och Max Szpindler. Faivel är kusin till författarens mamma, som föddes åtta år efter pojken. Mamman och pojken tillhör […][...]

Det är inte mycket jag vet om andra länders inrikespolitik och trender. Ofta bygger mina föreställningar på en begränsad rapportering i medierna. Ibland kan jag få en mer nyanserad bild av vänner som bor i andra länder när de delar med sig av personliga tankar kring vardag och fest. När jag läste Eurotrash av den […][...]

Varför gillar man vissa romaner mera än andra? Innehållet – minnet av en ungdomskärlek – är ordinärt men något i stilen, borrandet i intrigen och berättarens närhet gör att man från de första meningarna sugs in i monologen. En ältande, kältande monolog som man kanske aldrig skulle stå ut med i verkliga livet. Något som […][...]

I just wanted to write this Indigenous Nancy Drew story that I wished I had read when I was a teen. Så säger Angeline Boulley i en intervju. Hon kom på idén till boken som 18-åring, började skriva när hon var 45, och 10 år senare var den klar. Nu har jag den i min […][...]

Det är en kaxig titel: Ingenting är omöjligt för oss. Och det är en stor inledning. Här landade vi med farkosten. Det illustreras med en illustration av någon slags rymdfarkost. Men när huvudpersonerna, två barn som ser identiska ut, visar landningsplatsen för den nya grannen menar gubben att de nog har slarvat med grillen. De […][...]

Hur många kvinnliga debutanter går det på en manlig nuförtiden? Jag har inte kollat statistiken eller räknat, det är mest en känsla att det är de unga kvinnorna som tar över bokbranschen. Äntligen, tycker jag! Det flesta läsare är kvinnor, så det är bra om det är fler kvinnor än män som skriver. Kvinnor har […][...]

Niko Erfanis debutbok är inte så mycket en samling dikter, som en långdikt på hundra sidor med mycket luft. I stort sett varje rad (ibland två rader) får en hel sida på sig. Diktraderna är enkla på det sättet att språket aldrig är tillkrånglat, och de ser enkla ut skrivna endast i gemener och utan […][...]