Catrine är förälskad i en ung fransman som varit på besök, men familjen är emot deras förening. Fransmannen återvänder trots löften inte, och Catrines styvmor finner och kastar hans enda brev på elden. Catrine vägrar ändå att gifta sig med någon annan. Hon blir sjuk – en ”intressant blekhet bredde ut sig över hennes milda […][...]

Det är förmodligen inte så lite symptomatiskt att mitt intresse för adelsfigurerna i Carin Bergströms Passion & skilsmässa skruvas upp ett snäpp när hon påpekar att de är samtida med Jane Austen. Mitt historieintresse vilar tungt på skönlitteraturen – det är ju oftast där det förflutna blir verkligt tillgängligt. Lite paradoxalt: får liv. Den historia, […][...]

När jag tänker på döden kan jag ibland bekymra mig över hur det skall gå till. Ett PANG mitt i steget vore väl att föredra. Demens verkar inte så lockande. Men kanske ändå, i första fasen. Den där man bara blir omhändertagen och slipper allt ansvar. Inte behöver bry sig om att laga mat och […][...]

När Esters pappa Åke kommer ut, först som transvestit och senare som transsexuell, drabbas hon själv av en identitetskris. Hennes pappa vill leva som kvinna. En kvinna som heter Ann-Christine. Om pappa inte är en man, är han då ändå pappa? Om pappa inte är pappa, vem är då Ester? Hon känner förvirring, rädsla, ilska. […][...]

En kokbok utan särdeles många recept och helt utan bilder, hur kul låter det? Inte särskilt kanske, men det här är utan tvekan den mest inspirerande kokbok jag någonsin läst. Kokbok och kokbok förresten, det är ju som titeln antyder mer lektioner i matlagning. Kanske är det till och med tio lektioner i mat och […][...]

Det finns ett replikskifte, eller egentligen ett ständigt pågående gräl som sträcker sig genom och bortom hela den visserligen kortlivade Aaron Sorkin-serien Studio 60 on the Sunset Strip. Matt och Harriet är seriens star-crossed lovers, fullkomligt galna i varandra och fullkomligt oförenliga: han Hollywood-liberal, hon uppfostrad inom den kristna högern. Fast hon sällan försvarar inskränkt […][...]

Det finns riskkapitalister och så finns det riskkapitalister. Den ena sorten är de som sysslar med venture. De investerar i små nya företag så att de kan växa och förhoppningsvis skapa nya jobb. Tillvägagångssättet är begripligt och tilltalande och både politiker och svenska folket gillar den här sortens kapitalister. Sedan har vi då den andra […][...]

Gunnar Örn skrev boken Nationalekonomi för noviser i mitten av 90-talet. Nationalekonomi för nyfikna är en omarbetning och uppdatering av denna bok. Han har bland annat lagt till nya avsnitt om miljöekonomi och bankkriser. Annars är sakerna som tas upp i boken ganska tidlösa och att betrakta som klassiska fenomen och problemställningar. Dagens ekonomisk-politiska debatt […][...]

Många svenskar känner numera till Ogadenprovinsen i Etiopien som det område där de båda svenska journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye greps. Kanske också att området har något med Lundin Petroleum och utrikesminister Carl Bildt att göra. Bakgrunden, om oljebolagens intressen och eventuella inblandning i krigshandlingar – mord, tvångsförflyttningar, systematiska våldtäkter och brännande av byar […][...]

Ett par år efter Tjernobyl-katastrofen medverkade en vän till mig, då åtta, nio år, i ett radioprogram som inleddes med ”den dagen kommer Lisa aldrig att glömma” och handlade om hur katastrofen påverkade oss i Sverige. Men eftersom katastrofens inverkan även i de mest nedsmutsade delarna av Sverige (vilket skall vara norra delen av Gästrikland) […][...]