Som treåring brukade jag släpa med stora travar av böcker till min dagmamma. Sedan satt vi där i hennes kök och läste bok efter bok. Samma tendens har sedan följt mig genom livet. Jag blir helt enkelt väldigt lycklig av att se, känna lukten av och läsa böcker. Ännu mer lycklig blir jag när jag […][...]

Så hyllad. Så välkommen. Så helgjuten. Så tyckte fans och kritiker när Neil Young gav ut Harvest Moon år 1992. Men vänta nu. Det är ju en annan skiva Cambridgebaserade musikskribenten Sam Inglis’ bok ska avhandla, nämligen albumet Harvest från år 1972. Det här händer gång på gång i Sam Inglis’ genomgång av bakgrunden till […][...]

Först, en titelsida med en vackert tecknad nyckelpiga. Sedan de första raderna som trycker ner mig i fåtöljen. – Jag har letat efter henne överallt. –  … –  Är det några kvar därinne? –  Monsieur, ni måste förbereda er på det värsta. Antoine Leiris fru Hélène var i konsertlokalen Bataclan den där kvällen i november […][...]

Jason Diakité är mest känd under namnet Timbuktu och som rappartist. Sedan i höstas kan han även kalla sig författare efter att ha publicerat sin första bok, en familjebiografi med titeln En droppe midnatt. Genom den söker han sitt eget ursprung och försöker förstå familjens historia. En stark berättelse om att vara trygg i sig […][...]

Jag har ganska länge varit fascinerad över tanken på att Stockholm, där jag bor, tidigare var omringad av tullar, som hade tullbommar. Där fanns de övervakade gränserna. Lite som att köa framför en biljettlucka till ett nöjesfält, när väl man var tullbesiktigad släpptes man in i den pulserande staden, och kanske in i äventyret, förhoppningsvis […][...]

Jag tror inte det bara är önsketänkande om jag påstår att det gått en liten våg av nordiska väsen genom litteratur och film på senare tid. Troll, tomtar, rån, älvor och gudar har dykt upp i lite alla möjliga sammanhang, och även om vi kanske fortfarande sneglar allra mest mot det stora landet i väster […][...]

Trots att den handlar om de amerikanska valrörelserna mellan 1988 och 2000 dimper den svenska översättningen av Joan Didions Politiska fiktioner ner lite som ett svar på brännande aktuella frågor. Det är bara dagar tills Donald Trump svärs in som USA:s fyrtiofemte president och vi verkar fortfarande hålla på och bearbeta ”chocken”. Vad var det […][...]

Julen med obligatoriska släktträffar och hård knäck är förbi, nyårets glittrande afton likaså, jullovet är avslutat och utanför fönstret dalar snöflingorna ned över skogen. Kanske fungerar du precis som jag? Kanske längtar du efter att solen ska tina bort snön och trädgårdslandet ligga där naket och doftande? Kanske brukar du gräva och gödsla ditt land? […][...]

Att döda en människa är titeln på Björn Hagbergs och Martin Widmans bok med undertiteln ”På spaning efter det första kriget”. Det är på ett sätt en bra titel; den fångar såväl uppmärksamheten som det centrala grundläggande moraliska problem den handlar om. Eller gör den det? Är ”att döda en människa” verkligen detsamma som krig? […][...]

Min farmor Ragnhild var same. Ändå vet jag så lite, nästan ingenting, om den samiska kulturen och det samiska folkets historia. Med tanke på att många av mina klasskamrater också hade samiskt påbrå verkar det märkligt att vi inte skulle ha lärt oss något om detta i grundskolan. Men om vi gjorde det så har […][...]