”Tolv dagar som skakade världen” är undertiteln på Victor Sebestyens bok om revolutionen i Ungern 1956. Det låter (till skillnad från originalets ”How the Hungarians tried to topple their Soviet Masters”) en smula ironiskt. Jag har visserligen framför allt hört talas om Ungernrevolten som vänsterorienterade intellektuellas stora identitetskris, men det handlar förstås om efterspelet. När […][...]

Förmodligen vet de flesta vem Maria Carlshamre är numera, om inte annat kan man friska upp minnet genom att säga något om "EU-parlamentarikern som bytte från Fp till F!". Det här är en sorts självbiografi, men den behandlar bara några år i Maria Carlshamres liv. Eftersom hon är på omslaget, finns ingen separat författarbild i […][...]

”Ring P1 – en alternativ offentlighet?” är undertiteln på Karin Nordbergs bok om insändarradioprogrammet Ring P1. Visst låter titeln lite som en akademisk uppsats? Det är inte den enda likheten. Folkhemmets nya röster liknar i allt väsentligt en rejäl akademisk uppsats. Här finns den tydligt formulerade frågeställningen och syftet, bakgrunden och de teoretiska utgångspunkterna, undersökningsdelen, […][...]

Stina Dabrowski är ett svenskt TV-fenomen och den skickligaste intervjuare jag vet. Hon har förmågan att vara trevlig och få den intervjuade att öppna sig, men ändå är hon aldrig feg utan frågar precis det hon och tittarna är nyfikna på. Dessutom är det något med hennes svenska vanlighet och brist på konstlad glamour som […][...]

Journalistiken är inte vad den borde vara. Det är, som kanske framgår av titelns Twain-parafras, utgångspunkten för Anders R Olssons bok Lögn, förbannad lögn och journalistik. I en verklig demokrati bör journalistiken förse medborgarna med den kunskap de behöver för att ta initierade demokratiska beslut, menar Olsson. Och stora delar av journalistkåren med honom. Varför […][...]

Maoslillaröda-vänsterns avkommor vill förstå hur deras föregångare kunde bli så bedragna. Varför vurmade föräldrarna för massmördare? Trodde i övrigt intelligenta personer verkligen att Stora språnget och Kulturrevolutionen bara var smärre klavertramp? Jesper Huors Sista resan till Phonm Penh är en av de senaste årens mest drabbande uppgörelser med det revolutionära förgångna. Men snarare än en […][...]

Från ”In.”/”Ut.”/”Dör.” till ingående beskrivningar av scenografi, historisk bakgrund eller känslomässiga stämningar. Från staplande av fakta till poetiska omskrivningar eller privata vinkar till originalskådespelare. Variationen på metatexter – allt det i ett drama som inte är just repliker – är näst intill oändlig. Så nog borde det finnas en hel del att säga om dessa […][...]

För mer än femton år sedan köpte jag i ett antikvariat en bok, som genast fångade mitt intresse: Oscar Levertins "Studier öfver Jacques Callot". Den innehåller artiklar om den franske konstnären och etsaren Callot, skrivna av Levertin 1903 i tidskriften Ord & Bild. Boken är rikt illustrerad. Callot har blivit allra mest känd som skildrare […][...]

Det är lätt att se drivkraften bakom att skriva en författarbiografi. Kanske tycker man att en författare inte fått den uppmärksamhet hon eller han förtjänar. Kanske att uppmärksamheten varit av fel slag. Kerstin Engman intresserar sig för Moa Martinsons hela liv och karriär, inte minst för den sällsamma och imponerande förvandlingen från den fattiga oäktingen […][...]

I den katolska världen var och är bekännelsen, bikten, ett sätt att rena sig genom och inför Gud. I den moderna psykoanalysen ska bekännelsen inför terapeuten spela en lika befriande roll. Självbekännelsen som litteratur är knappast något nytt fenomen och kan kanske sägas fått sin motsvarighet i de senaste årens självutlämnande tevekoncept, bloggar och liknande. […][...]