I en värld härjad av pandemin rör sig ett diktjag in bland träden, söker sig in under träden. På så vis får jaget, och läsaren, tillgång till en drömsk dimension präglad av helgonbilder, gudomlighet och myter när trädens essens får blomma ut i olika former. Det är storslaget, rituellt och mässande, men det finns också […][...]

Jag vet inte varför men jag tycker om när författare tar sig friheter med döda poeter – eller dramatiker eller författare generellt. Jag tycker om när man spinner vidare på historier som är så välkända att de blivit något annat, något mer än det de först var. Fortsättningar, berättelser ur andra perspektiv – give it […][...]

Är det en enbart självisk handling att skapa litteratur, eller är en sådan handling lika delar uppoffrande och givande, tänker jag när jag kommit halvvägs in i Utskuret ur ett större träd. Boken utgör Eva Ströms nionde diktsamling, eller tionde beroende på hur man räknar, och är uppdelad i nio sviter som sinsemellan skiljer sig […][...]

Ny vecka, och för varje vecka som går kryper det sig närmare SM i poetry slam, som jag i år är med och arrangerar. Hög tid att boka biljetter för dig som vill vara säker på sittplats! Det går av stapeln på Inkonst i Malmö under Kristi himmelfärdshelgen och är du intresserad av det kan […][...]

I lördagens DN (2/4) uttalar sig Eva Ström i intervju med Clas Barkman om varför sonetten som diktform har ett sådant stort uppsving just nu: ”Vi lever i en formlös och digital tid när allt flyter ut. Det som skrivs på nätet är ju helt fritt från form.” Ett påstående som vi ställer oss frågande […][...]

Poeten Ann Jäderlund, just nu aktuell med sin nionde diktsamling Vad hjälper det en människa om hon häller rent vatten över sig i alla sina dagar, tilldelas 2009 års Bellmanpris av Svenska akademien. Diktsamlingen är också nominerad till Nordiska rådets litteraturpris. Prissumman är på 250 000 kronor och har tidigare tilldelats bland andra Eva Ström […][...]

Manifestens tid är inte förbi. För en dryg vecka sedan publicerade sju svenska författare ett manifest där de lovade att 2010-talet skulle bli ett berättandets decennium. Slut på förutsägbara språkexperiment, ointressanta formövningar och förklädda självbiografier: Åter till epiken, skanderade författarna och lovade saker hit och dit. Som att inte förpacka sina berättelser i pappkartonger eller […][...]

Några sidor in i Kniv och flod blir jag plötsligt kallsvettig och tvungen att lägga ifrån mig boken. Anledningen är en mycket saklig beskrivning av den faraoniska stympningen, även kallad kvinnlig omskärelse. Där berättas hur en flicka i femårsåldern sätts på en pall, hennes lår säras och de yttre blygdläpparna fästs med ackacietaggar mot låren. […][...]