Det är fruktansvärt men sant. Fram till för 40 år sedan skickades så kallade missanpassade kvinnor till kvinnohemmet på ön Sprogø för att glömmas. Grymhet, tvång och förnedring tillhörde vardagen på den lilla isolerade ön utanför Danmarks kust. För de flesta blev livet på Sprogø helt och hållet fruktansvärt. Till den ön anlände Journal 64 […][...]

Det är med böcker som med människor. Vissa behöver man bara titta på och sen är man kär. Andra är krångligare, till en början närmast motbjudande. Man blir irriterad över ton och takt. Men efter en stunds umgänge händer något. Man börjar förstå hur de fungerar, och sen är det svårt att vara utan dem. […][...]

För mig är brittiska deckare nära nog synonymt med landsbygd, tedrickande och puttrigt mysrys. Uppdrag: Mord är dock inte ett dugg mysig. Det är en rå och brutal historia som inleds med en operation som ska lura columbianska knarkhandlare att sälja massor av kokain till två polisinfiltratörer på ett hotell vid Heathrow. Operationen spårar ur […][...]

Kommissarie Oliver Wendell Weeks, aka Fat Ollie, snubblar över ett högprofilsmord. Det känns skönt. Äntligen något som får solen att skina i rätt riktning och sticka ut från de dagliga grådaskiga morden. Så att säga. Ett politikermord skapar utrymme i pressen och kastar uppmärksamheten i rätt riktning. Fat Ollie har även avslutat sin första polisroman, […][...]

McBain har kallats den moderna polisromanens fader. Förmodligen med all rätta. De 55 romanerna med Steve Carella och de andra poliserna vid 87 distriktet var banbrytande och kom att bilda skola för många senare författare. Det är svårt att tänka sig att Elmore Leonard, Michael Connelly, James Lee Burke, James Petterson, ja, ingen av de […][...]

Det började redan i lågstadiet. När kompisarna lekte med Barbiedockor och byggde kojor smög jag mig undan. Medveten om det sociala stigmat redan då. Det började med lite ”lättare” grejer, Enid Blytons olika serier med glada barn på framsidan. Suggestivt och politiskt inkorrekt. Snart var det inte tillräckligt, och jag började röra mig mot de […][...]

Nord möter syd i nya McBain och det handlar inte om det amerikanska inbördeskriget. Varmt mot kallt snarare, sol mot snålblåst eller palmer mot grå betong. Det är Florida som möter New York genom de båda karaktärerna Matthew Hope och Steve Carella som för den invigde säkert inte är helt okända. Advokat Hope i Florida […][...]

Det känns konstigt att läsa en slaskig snutbok med hårda pärmar. Den hör hemma i pocket, små bokstäver, täta rader och gulaktigt papper av låg kvalitet. När man ställs inför vita luftiga sidor med läsvänlig text går det inte att ignorera hur dålig boken egentligen är. Mitt förhållande till Ed McBain är tvebottnat, jag måste […][...]