Efter knappa trettio recensioner på dagensbok är det först med Chelsea Horror Hotel som jag känner lite av ett objektivitetsdilemma. För författaren här är ju ingen författare egentligen, utan basist och låtskrivare i världens om inte bästa, så i alla fall coolaste band: Ramones. Ja, Dee Dee är inte bara en gammal hjälte, utan sedan […][...]

Magnus Linton gör tidigt i boken klart sin position i narkotikafrågor. Han skriver att han ”varken vill ha kokain på Konsum eller leva i ett narkotikafritt samhälle”. Säkert svårsmält för många läsare – de nordiska länderna har en nära nog särställning med sitt kompakta drogmotstånd. Trenden i stora delar av världen går mot en liberalare […][...]

En smaskig titel, som naturligtvis är gjord för att få boken att sälja. Och visst får man reda på saker och ting, som att det kan vara roligt med inomäktenskapligt analsex eller att man nog hade partydroger även i Odysséen, och rentav att man faktiskt inte delade dildos riktigt hur som helst på 200-talet före […][...]

I mitten av 1960-talet började hippierörelsen växa till sig i USA. Centrala i utvecklingen är en grupp som kallade sig ”the merry pranksters”, med centralfiguren Ken (Gökboet) Kesey. Pranksters och Kesey är också centralfigurerna i den här reportageboken/ dokumentärromanen. Tom Wolfes debut Trippen, eller The Kool Electric Kool-Aid Acid Test som boken hette i original, […][...]

Luder börjar med ett anonymt ligg för pengar på en grav vid en katedral i Liverpoolnatten. Tjejen som säljer sig själv är tonårig och tämligen nerdrogad, tjejen som köper ungefär likadan. Millie, vår nittonåriga huvudperson, köper sex helt enkelt därför att det lockar henne. Makten, tillfälligheten, distansen. Hennes ensamstående – och eftertraktade – akademikerpappa mer […][...]

Ålborg. Danmarks fjärde stad. Spyende industriskorstenar ramar in och präglar både miljö och karaktärer – att bli vuxen är att inställa sig på fabriken. Så vad gör man om man är ung och det minsta rebellisk, om man vill gå sin egen väg och sätta en annan färg på livet än den toxiskt blygrå? Man […][...]

Det finns många anledningar att testa knark. Men om dem står det inget i Josefine Adolfssons personliga knarkarexposé Kårnulf was here. Gissningsvis har Adolfsson stundtals haft vansinnigt roligt i sitt pillerpoppande. Om detta står det heller inget i boken. Istället är det total misär redan i första stycket: När jag och min tonårsbästis Anna är […][...]

Eric Schlosser blev känd för en tämligen bred svensk publik när Ordfront för något år sedan gav ut hans bok Snabbmatslandet, en kritisk granskning av hamburgerkulturen och -restaurangerna i USA. Nu fortsätter han med att granska den underjordiska, grå-svarta ekonomin i samma land, så i den här boken skriver han om illegala immigranter som arbetskraft, […][...]

Colombia är inget land man kan rekommendera en semesterresa i. Det är ett av världens mest våldsdrabbade länder, och har även en hög kriminalitet i form av kidnappningar och försvinnanden. Inbördeskrig råder sedan bra många år – av och till beroende på vissa fredstrevare, men totalt över fyrtio år av inbördeskrig. Det är en komplicerad […][...]

Aung San Suu Kyi har än en gång släppts efter den senaste perioden av husarrest. Förhoppningsvis kan det vara början till slutet för en militärdiktatur som har härskat under allt för lång tid i Burma. Sannolikt är det dock inte det. Ända sedan Burmas självständighet 1948 så har landet lidit under ett inbördeskrig. Att inbördeskriget […][...]