Det är ingen hemlighet att jag är oerhört svag för Downton Abbey, och slukar därför med glädje allt skaparen Julian Fellowes kommer i närheten av. Vissa av Fellowes tidigare böcker (Belgravia) är litterära fullträffar, medan andra (Fint folk) inte sticker ut lika mycket, men ändå är trivsam underhållning. Svunna tider är ingetdera. Redan själva premissen […][...]