Jag har läst Svante Bäckströms debutroman  Så höjer sig landet som handlar om Anders Andersson med familj i 1700-talets Västerbotten. Anders är en fattig drömmare som avskyr att arbeta. Han är från början dräng men jakten på frihet gör att han tillsammans med sin fru Margareta köper en egen liten stuga med ett stycke mark […][...]

Jag flyter fram genom Stockholm på fyrans buss och lämnar spår efter mig genom den öppna springan i fönstret. Mina andetag letar sig ut och gifter sig med sushiångorna som fyller gatan. Min saliv i symbios med kokt ris och döda, rosa fiskar. På fönsterrutan finns några pärlor av svett kvar när jag går av […][...]

Om det regnar i Ahvaz är romanen jag önskar jag läst när jag var 17 år och så kär att jag stannade i en relation där den andra redan lämnat. Kanske hade huvudpersonen Avas självsäkra, övertygande personlighet skänkt mig tröst i mitt eget agerande då. Kanske hade Avas avsaknad av förödmjukelse inspirerat mig till att […][...]

Skärvor är en diktsamling som ger glimtar av minnen ur ett liv som förflyttats från en plats, det ursprungliga hemmet i Argentina, till det nya hemmet i Småland. Dikterna håller sig nära naturen, med årstidernas växlingar med vindar och blommor som sprider vällust, samt med titlar som ”December” och ”Septemberdagar” som också signalerar tidens gång. […][...]

Öppningen i Pow wow är en stark essä som utgår från de inföddas perspektiv på amerikansk historia. Jag sveps med direkt av de skakande och reflekterande tankarna. Jag får berättat för mig att testbilden i nordamerikansk television under många år visade ett indianhuvud. Ovanpå ansiktet fanns cirklar som avbildade eldvapnens kikarsikten. Det inzoomade huvudet utan […][...]

Novellsamlingen Kleins korta och snärtiga titel är ett tyskt lånord som används i finlandssvenskan och särskilt i dialekterna för någon (eller något) som är liten och svag. I novellen “Biker Mice from Mars” frågar hårdingen Tommy den typiska frågan “E do klein?” (Är du svag?) när han utmanar berättaren att rida på en ko. På […][...]

Det är lite motvilligt som jag recenserar Olivia Skoglunds Nästan i mål – en komisk transition. Jag har i ärlighetens namn ovanligt lite att säga om boken. Nästan i mål skildrar Oliva Skoglunds transerfarenhet, och berättas som anekdoter medan hon sitter hos psykologen på könsidentitetsutredningsteamet. Vi får följa hur hon kommer ut för sin bästis, […][...]

Ett inlägg på Facebook kan vara ingenting – eller betyda allt. Det är hösten 2017 och #metoo får världen att vakna så Taylors inlägg om engelskläraren Jacob Stranes övergrepp gillas, delas och kommenteras om och om igen. En av de som läser allt som skrivs är Vanessa Wye, som fortfarande är bunden av lojalitet till […][...]

Efter att ha bott i Tyskland snart lika länge som i Sverige, får jag ibland ett ryck och tycker att jag borde läsa mer modernt och tyskt. Det sammanfaller med de dagar som jag får dåligt samvete för att jag inte har bättre koll på den ofantliga tyska bokutgivningen. Då brukar jag be mina kloka, […][...]

– Jo men det kommer ju att gå fort. – Lätt för dig att säga. Du fattar ju ingenting. – Jo, det gör jag faktiskt. Och jag vet också att det blir kul när du väl är där. – Jamen… det är som att jag bara far fram och tillbaka hela tiden! Som att jag […][...]