När jag läser David Uppgrens debut Ljusrepubliken dyker namn som Sara Hallström och Viktor Johansson upp i mitt huvud. Vad de här två poeterna har gemensamt med David Uppgren är att de med metaforiska, utmanande bilder tycks vilja presentera något nytt, ett alternativ formad till en utandning, en slags ventil för den komplexa värld vi […][...]

Bland det mest spännande som finns tycker jag är att iaktta framväxten av historien. Inte så mycket ”fred i vår tid” eller plan som flyger in i byggnader, som hur gemensamma bilder av vad olika perioder egentligen gått ut på sakta tar form. Den senaste tiden har det här pågått ganska intensivt kring 1990-talet och […][...]

Barn som inte får gå i skolan. Cancersjuka som inte får vård. Maria Borelius svarta hemhjälp och fackföreningar som agerar poliser och ser till att kasta ut exploaterade arbetare med huvudet före. Mord som knappt utreds eftersom offren officiellt inte finns. Då och då sipprar en bråkdel av papperslös tillvaro igenom, blir löpsedlar och nyhetsnotiser. […][...]

Luder börjar med ett anonymt ligg för pengar på en grav vid en katedral i Liverpoolnatten. Tjejen som säljer sig själv är tonårig och tämligen nerdrogad, tjejen som köper ungefär likadan. Millie, vår nittonåriga huvudperson, köper sex helt enkelt därför att det lockar henne. Makten, tillfälligheten, distansen. Hennes ensamstående – och eftertraktade – akademikerpappa mer […][...]

När som helst kan benen vika sig under berättarjaget i Janna Thorströms debutroman Vinterbad. Hon har en muskelsjukdom och plötsligt ligger hon på badrumsgolvet. Handfatet tornar upp sig ovanför henne och mödosamt kravlande tar hon sig ut i vardagsrummet där hon kan ta sig upp i soffan. På vägen noterar hon ett tappat tampongpaket och […][...]

Henrik Petterssons debutroman Jehåvasjäveln har fått stor uppmärksamhet i media den senaste veckan. Inte särskilt underligt egentligen, med tanke på att den a) är en utvecklingsroman om en tonårskille, vilket i princip alltid går hem b) innehåller semi-dokumentära skildringar från en sluten organisation c) den slutna organisationen är en religiös sådan, och har dessutom sektliknande […][...]

Svårt med romaner som håller sig mittemellan. Antingen fortsätta läsa och hoppas att det ska börja arta sig. Eller lägga ner med förväntan att nästa bok är bättre investerad tid. Eller också fortsätta läsa bara för att få veta om man borde ha lagt av. Men ibland är inte svaret självklart efteråt heller. Ungefär så […][...]

Strax innan farfar Slavko dör ikapp med Carl Lewis världsrekord på hundra meter gör han en trollkarlshatt i papp åt Aleksandar. Med den, lovar farfar, ska han ”kunna revolutionera mycket, så länge som det överensstämmer med Titos idéer och är i enlighet med stadgarna för Jugoslaviens kommunistparti”. I enlighet med kommunistpartiet är emellertid snart ingenting […][...]

Som recensent för dagensbok.com får man två gånger om året sätta sig ner med bland annat svensk bokhandels tjocka katalog och välja böcker. Det är en ibland rätt så tröttsam, men såklart också rolig process där man måste hålla sig vaken och gå igenom innehållsförteckningar för gud vet hur många böcker. I den förra urvalsprocessen […][...]

I Sara Mannheimers debutroman Reglerna kryllar det av små lustigheter och redan från första kapitlet förstår man att det är en ovanlig roman. Berättarjaget Sara går runt i sin lägenhet, som hon kallar "eremitaget" och lindar en äppelklyfta med algtråd: det är rätt sorts klyfta och rätt sorts tråd och på en torkplatta i köket […][...]