Sofia Robergs bokdebut är en diktsvit som expanderar snarare än utvecklas från en punkt till en annan. En celldelning. Jag ser framför mig en bubbla som spricker, hur nya små bubblor bildas och ofrivilligt fäster sig mot varandra. För att sedan växa. Växandet är ett tema hos Roberg, vars dikt har sin utgångspunkt i naturen […][...]

Ibland är det bra att det finns människor i ens omgivning som känner ens litterära smak så väl att de får en att läsa om den korta texten i Svensk Bokhandel ännu en gång och fatta beslutet: det här är nog faktiskt någonting för mig, trots att det är något med beskrivningen som inte känns […][...]

Den tropiska ö som första halvan av boken utspelar sig på är som ett hippieparadis, så långt från materialism och konsumtionssamhälle man kan komma. Människorna som befolkar ön väcker tanken på crakearianerna från Margaret Atwoods MaddAddam-trilogi. Likt de gentekniskt framavlade människovarelserna från Atwoods framtidsvision tycks öns invånare sakna förmåga till konflikt och ilska. De är […][...]

Det snöar när Oskar hittar en jacka på Västerbron i Stockholm. Långt där nere kan han ana ett hål i isen. En svart prick i allt det blåvita. Han tänker på hur många meter det kan vara, på världsrekordet i hopp från hög höjd, på G-krafter och Illustrerad vetenskap. Han tänker att det finns ett […][...]

Maud är åttio år och hennes väninna Elizabeth är försvunnen. Hon skriver det på lappar som fyller hennes handväska och fickor. Hon berättar det för sin dotter, om det nu är hennes dotter? Hon säger det till polisen. Ändå verkar ingen ta hennes oro på allvar. Kan det handla om att Maud börjat bli glömsk? […][...]

Kjetil och Aina har en plan. De lämnar studentrummet i Bergen och flyttar hem till lilla Ålesund över sommaren för att jobba ihop pengar. Till hösten ska de ansluta sig till ett ekokollektiv i USA. Men till hösten är Aina gravid. Efter stor tvekan bestämmer de sig för att trots allt behålla barnet, och med […][...]

Det är inte ofta man ser nyare översatt finsk litteratur i svenska bokhandlar och bibliotek. Glädjande är det därför att debutanten Tommi Kinnunen uppmärksammats. Bortsett från någon enstaka snorkig recension har det varit med idel lovord. Hans mäktiga släktkrönika från 1900-talets Finland skildrar tre generationer kvinnor i ett litet bysamhälle i norr. En man finns […][...]

Vi kan väl börja med det mest iögonenfallande, kanske till och med provocerande: kan inte Star Wars-trilogins klassiske unge hjälte Luke Skywalker läsa? Så lyder i alla fall titeln på Ryan Britts nördessäsamling och visst gör den jobbet med att fånga min uppmärksamhet bland boktravarna som lovar att göra min tågresa en smula mer uthärdlig. […][...]

En liten sjölejonunge, uppryckt ur sitt hav och sin familj, hamnar på en cirkus. Där sjunger han sin vemodiga sång om längtan efter havet och blir en stor publikfavorit. Han får namnet Singer. Lika nyanländ är den lille pojken Manfred, ”lejontämjarungen”. Också han har blivit föräldralös av lite diffusa skäl, och Singer och Manfred växer […][...]

Nittonåriga Maj har ett särskilt förhållande till bokstäver. Hon vet vilka hon gillar och inte gillar, och det stör henne verkligen när hon får ihop det med en Marcus som stavar med C. Den enda bokstav Maj tvivlar över är sin egen. M. Bra eller dålig, fin eller ful? Gillar hon den eller gillar hon […][...]