Vi stöter alla på dem. Typ varje dag. Om vi inte rent av tillhör gruppen själva. Ni vet, alla de som arbetar i butik. Sitter i kassan och tar betalt, packar upp varor, och utövar all annan magi som får en vanlig butik att fungera för alla kunder som tittar in. Den som inte arbetar […][...]

I Harry Martinsons epos Aniara skildras hur människorna söker tröst i religion, sex och filosofi och till en början hos Mima, en sorts allvetande dator, möjligtvis gudomlig, som har lagrat hela människans historia, vilka kan återges som filmer som underhållning och själslig föda för de hungrande ombord. Efter hand betraktas Miman alltmer som en gudinna […][...]

Jag tänker på mitt ganska odramatiska förhållande till blod när jag läser den här boken. Hur ett litet ytligt sår på ens huvud kan leda till att ansiktet blir helt rödrandigt av blod, och jag i princip skulle kunna fortsätta dricka mitt morgonkaffe i lugn och ro, om inte dessa blodränder såg så dramatiska ut […][...]

Den svenska universitetsboken tycktes ha varit borta väl länge när den återigen började dyka upp för något år sedan. Tyvärr har det snarare gällt vuxenlitteratur än den ungdomslitteratur jag själv oftast väljer. Tills nu, vill säga. Allt jag inte sa handlar om en tjej som flyttar från Malmö upp till Falun för att läsa vidare […][...]

Tjugofemtusen kilometer nervrådar är en diktsamling av Nino Mick, som skildrar hens könsidentitetsutredning. Små beskrivningar av de olika skedena i utredningen blandas med ögonblicksbilder ur Micks vardag, och tillbakablickar till tiden när hen försökte leva i enighet med sitt tilldelade kön. När Mick skriver som allra bäst är hens dikter enkla, konkreta och direkta. Som […][...]

Den gode Marcus Stenberg säger sig i sin bok Jag har inte råd: Sorrow no 5 ha skrivit om det han skäms för mest, sin usla privatekonomi. Och jag måste säga att jag har lite svårt att förhålla mig till det där, och därför också känner mig rätt ambivalent till denna bok. Mitt problem har […][...]

Brännmärkt är en ny dystopisk roman för ungdomar, men om någon tänkte att den bara är ytterligare en i högen av medelmåttiga dystopier som getts ut de senaste åren, så har hen väldigt fel. Det går inte riktigt att förneka att dystopier är det nya svarta i ungdomslitteraturen, och därmed tar popularitetskronan från vampyrromanen, men […][...]

Emilia har hållit tyst om någon annans hemlighet sedan i våras. Den äter upp henne inifrån, hindrar henne från att sova om nätterna. Hon minns inte längre när hon senast kände sig glad. När hon av skolan tvingas spendera tid med Viktor, den person som framför allt aldrig kan få veta, blir trycket ännu större. […][...]

En plats och ett förflutet som man trodde att man lämnat bakom sig för gott. En gudsförgäten håla full av hemligheter, där unga människor dövar tristess och hopplöshet med destruktivt festande. En vacker flicka som hanterats illa av männen omkring sig, och inte minst en kriminalkommissarie med alkoholproblem, betydligt bättre på polisjobbet än på livet. […][...]

”Oskar suckade högt ” (sid 35) ”Han suckade.” (sid 45) ”Men vi vet inte? frågade statssekreteraren och suckade.” (sid 64) ”Sven suckade tungt och lutade huvudet bakåt” (sid 93) ”Amanda suckade tungt.” (sid 134) ”Bill suckade högt.” (sid 114) Det rör sig om en deckare som handlar om Amanda Lund och hennes chef, kriminalkommissarie Bill […][...]