När jag var i 20-årsåldern fastnade jag av någon anledning för att läsa August Strindbergs utgivna brev. Hans sätt att tilltala folk roade mig, liksom hans barnsliga humor och den aldrig sinande ilskan. Inte minst det sista berörde en aggressionshämmad smålänning som mig väldigt djupt. Vid den här tiden var det till och med någon […][...]

Min lilla gröna av Julia Degerth är en liten, fräsch bok om en mera klimatsmart vardag. Texterna bygger på Degerths blogg ”Grön i Åbo”. Boken är skönt grön till färgen och de flesta foton är Julia Degerths egna (om inte annat anges). Degerth skriver om enkla val och tips i vardagen såsom att använda kollektivtrafik, […][...]

Om man jobbar på ett bibliotek, som jag numera gör, så ägnar man en hel del tid åt hur böcker ska sorteras. När en låntagare kommer och frågar efter en bok så vill man ju veta var bland alla tusentals böcker just den håller hus. Det får man inte bestämma själv, som man gör hemma, […][...]

Crazy rich i Asien följer en stor samling karaktärer, men den cirklar framför allt kring Rachel och Nick. Efter två år som par ska de för första gången åka till Singapore för att besöka Nicks familj. Under veckan för Nicks vän Colins bröllop vecklar sig en invecklad intrig ut. Skandal följer på skandal, romantiska komplikationer […][...]

I Lina Rydén Reynols debut Läs mina läppar förenas arbetet, existensen och språket. Diktsamlingen går igenom en rad växlingar i textens mönster över sidorna. Först är det fåradiga sidor med mycket luft. Successivt växer sig texten tätare och en bit efter halvvägs igenom boken kommer sidor helt täckta med text. Texten växlar också över till dubbla […][...]

Det tar ett tag i Jennie Spetz lyriksamling Förberedelser men sen kommer dikterna som riktigt bränner sig fast i mig. Jag känner igen mig i hennes motpart, om jag tillåts få kalla det så – partnern med barn – i nedanstående dikt. Alla dessa rum som blir till runt dig, den värme jag längtar efter […][...]

Reni Eddo-Lodges Varför jag inte längre pratar med vita om ras är en viktig bok som vill medvetandegöra vad den strukturella rasismen är och vad den gör med oss. Boken är pedagogiskt uppdelad i olika kapitel om historisk bakgrund, feminism, klass, vita privilegier och så vidare – men tyvärr har den för bråttom för att riktigt […][...]

Kristen Roupenians noveller i debutsamlingen Kattmänniska och andra berättelser är inte läskiga på grund av omänskliga monster eller övernaturliga spöken. Där finns inga obehagliga utomjordiska världar med någon mystisk övermakt eller människohotande magi och inte heller några eldsprutande odjur, svårgreppbara aliens eller vidriga epidemier som tar över världen. Nej, i de här novellerna växer ondskan […][...]

Längst bak i boken står det vilken typ av böcker som Vertigo förlag arbetar med: texter på avgrundens rand för läsare som inte önskar vända bort ansiktet från vår tids katastrof. Yrsel och illamående, hänförelse och uppenbarelse – läsningens sötma skall var ett aktivt gift som fräter och undergräver Den programförklaringen och Erika Johanssons debutbok […][...]

Det är inte alltid lätt att ringa in böcker i en genre, sätta etiketter på dem, och det går ibland bra att låta bli. Ändå skulle jag vilja påstå att November har trettioen dagar, är en kärleksroman. Längtan efter kärlek är också kärlek. Kärlek som kan göra så ont men som vi ändå inte vill […][...]