Fred Wilson heter en amerikansk konstnär som gör utställningar genom att använda museums befintliga samlingar på nya sätt. Han har till exempel ställt ut kopior av insamlade urbefolkningsskelett, men istället för avpersonifierade ”vetenskapliga” benämningar rubricerat dem ”Någons syster”, ”Någons pappa”. Han har placerat en spöstraffsställning för slavar bredvid snirkliga stolar med rubriken ”Möbelsnickeri 1820 – […][...]

Varje dag brinner det på en skola i Sverige. Mest brinner det i Göteborgsförorter, och till dessa förorter har författaren Eija Hetekivi Olsson och fotografen Jerker Andersson begett sig för att möta niondeklassare där. Niorna har svarat på frågor, skrivit ner berättelser och åsikter och fotograferat sin skolvardag, och ett urval av de berättelserna och […][...]

Jag forskar om historieundervisning. Det gör jag till stor del därför att jag tror att historia är i grunden relevant för alla människor, men för att jag själv i stort sett aldrig upplevde det så de första tolv åren i skolan. Ett av de få undantagen var Pariskommunen. Att Paris arbetarbefolkning mitt under preussisk belägring […][...]

Finlandssvensk poesi har haft stor betydelse för svensk modernism. En omvälvande litterär fågelvind från öst i Sverige, en språkets islossning – svenska modernismens primus motor. Och lite sånt. Både Gunnar Ekelöf och Karin Boye betraktade Edith Södergran som avgörande mentorgestalt – tillsammans med andra viktiga ordkonstnärer som Gunnar Björling och Elmer Diktonius. Sverige och Finland […][...]

Kan Sverigedemokraterna vara det politiska parti som genererat flest böcker i Sverige de senaste åren? Det är inte omöjligt. Helt säkert skulle de åtminstone hamna på pallen ifall det var en tävling, även om både Socialdemokraternas kris och Moderaternas re-make väckt betydande boklig uppmärksamhet under samma period. Att nya partier tar sig in i riksdagen […][...]

Ska vi arbeta för att leva eller leva för att arbeta? Frågan finns där hela tiden, men liksom i skuggan av Den enda vägens politik: arbetslinjen. Deviser om att ta ekonomiskt ansvar, att politikens viktigaste uppgift måste vara att ”skapa jobb” präglar allt, ljuder så högt att ingen annan riktigt lyckas komma till tals. Men […][...]

Under 2014 kommer ett flertal feministiska antologier ut i Sverige. I Vår kamp ger nio olika författare nya stämmor till feminismen à la idag. Anna Jörgensdotter skriver i sin novell Monster om hur en kvinna hör underliga ljud från grannen: det låter som att grannfrun blir misshandlad av sin man. Då hon försöker hjälpa till […][...]

Låt oss bortse från tro en stund, Marcus Birros tro. Om den kan jag ingenting. Författarskapet, poesin, språket – konstnären – har jag bättre koll på. Att jag inte får ihop diktaren med krönikorna i Expressen eller hans koppling till katolicismen – betyder inte att jag kräver förklaring. Det vore ju dumt. Jag får inte […][...]

Jag gillar omslaget till 90-talstjejernas feministbibel framför andra, Fittstim. Inte bara för att estetiken är så omisskännligt in-your-face-90-tal. För mig har den också alltid fångat något grundläggande hos feminismen. Bilden av den vanvettigt obekvämt rakade bikinilinjen förkroppsligar på något sätt kopplingen mellan ideologiska system och trivial vardag. Vi har den här föreställningen om att män […][...]

Under ett drygt år skriver vännerna Lundberg och Enander brev till varandra. Det är betraktelser över tidens tillstånd, litteratur och klass. Det är en bok som sjuder och bubblar av vrede och ilska. Vanmakt och frågan om vad en människa egentligen är värd när allt tas ifrån henne? En text som böljar fram och tillbaka […][...]