Chick-lit är en genre som fullkomligt exploderat de senaste tio, femton åren. Bridget Jones dagbok betraktas ofta som något av startskottet för trenden, men ska man dra upp släktträdet längre tillbaka – och det vill man ju ofta – tycks de flesta kännare överens om ett namn: Jane Austen. När Smart Pop-serien för ovanlighetens skull […][...]

En gång i tiden klippte jag ut en artikel av feministikonen och litteraturvetaren Nina Björk. Jag arkiverade den innanför någon bokpärm enligt ett renodlat associativt system som sedermera föll på att jag aldrig mindes mina egna associationskedjor och det är mycket möjligt att den finns nånstans i min bokhylla än idag. Kontentan av artikeln, som […][...]

Voltaire Publishing försöker med Charlotte Greigs debut skapa en ny sorts chick lit. Baksidetexten beskriver romanens huvudkaraktär som en tjej som istället för att prata med sina väninnor när hon får kärlekstrubbel vänder sig till Nietzsche, Heidegger och Kierkegaard. Vidare står det att det är en "storslagen berättelse" om "en ung kvinnas försök att frigöra […][...]

Hon var ingen Florence Nightingale heter Åsa Mobergs biografi över sjuksköterskeyrkets grundare. Florence Nightingale alltså. Långt ifrån bilden av den skira vårdarinnan var Nightingale en skarpsynt och egensinnig organisatör och lobbyist som envisades inte bara med att skaffa sig ett yrke utan också bokstavligen gick ut i krig för det. Precis som sina sentida amerikanska […][...]

Jag skyller allt på Rick Moody. Och Gilmore Girls så klart. Oavsett popkulturell syndabock så kvarstår faktum: Jag är helt besatt av Connecticut, den där lilleputtsstaten en timmes bilfärd utanför New York, där gräsmattorna alltid verkar vara perfekt smaragdgröna och alla mammor är soccer moms och Wall Street-änkor. Tydligen delar Jane Green min fetisch, för […][...]

Nancy Chan lever i en Sex and the City-dröm. Hon bär det senaste modet, hon är exotisk och vacker. Hon bor på Manhattan. Hon tjänar hundratals dollar innan lunch och är ständigt beundrad av rika män. Och hon har ännu mer sex än tjejerna i Sex and the City. Detta beror på att hon är […][...]

När jag reser vill jag gärna ha något lättsmält att läsa. Då går jag på de där färgglada bokomslagen. Ibland får man ångra sig, ibland funkar det alldeles utmärkt. Jane Green har skrivit mer än en bok med färgglatt omslag, oftast i sfären kring kärlek, relationer och storstad. Kännetecknande har varit tämligen sympatiska, någorlunda trovärdiga […][...]

Jess Monroe är 34 år gammal och har ingen pojkvän. Pojkvän fattas helt enkelt. Hon har däremot en osedvanligt otrevlig kamrat som ger henne en internetdejt i födelsedagspresent. Och där börjar jakten på den rätte. Men jag säger nej. Först säger jag nej till den helt otroligt korkade titeln på boken. Och jag vet inte […][...]

Martha är en liten präktig kvinna i sina bästa år. Hon har en oklanderlig frisyr, nätt midja, förnuftiga men ändå kvinnliga skor, yllekappa, en framgångsrik man, två underbara små telningar och ett perfekt hem utan fingeravtryck. Eliza är Marthas syster. Hon har ingen frisyr alls i alla möjliga färger, modellfigur, tajta och trendiga kläder, en […][...]

Min första tanke är att det finns en underliggande känsla av vanmakt i den här boken. Huvudpersonens relationer till andra människor är komplexa och fyllda av självförebråelse och det sociala stigmat överskuggar allt. Man kan enkelt dra paralleller till klassisk mörk litteratur såsom Dantes Inferno och skildringen av det moderna samhället gör understundom nästan ont. […][...]