I min släktforskning stöter jag då och då på riktigt intressanta uppgifter. När jag forskade om min farmors farmors far Magnus Hesslén, som var präst och även hängiven botaniker och runolog, upptäckte jag att han under flera år på 1810-talet arbetade som pastorsadjunkt hos kyrkoherden Bengt Bergvall i Åker i Småland. Där fanns den berömde […][...]

Svenska förlag formligen spottar ur sig kokböcker nuförtiden (en ny kokbok i sekunden enligt statistiken). De flesta av dessa alster är (i mina ögon) ganska onödiga och en förvånansvärt stor andel av dem är livsstilskokböcker som mest handlar om vad man ska undvika att äta om man vill leva för evigt. Kokkonst för livsnjutare är […][...]

-Nå, låt mig vara i fred då! sade Scrooge. Som om du hade någon glädje av julen! Som om den någonsin hade gjort dig något gott! -Det finns mycket som jag hade kunnat få gott av om jag hade varit påpasslig, svarade systersonen, och dit hör julen. Men även frånsett den vördnad som tillkommer julen […][...]

Det hålls hårt i traditionerna i min familj. Granen ska minsann vara grön och grann i stugan. Den ska stå i julgransfoten som väl har en sisådär tjugo år på nacken, och granen ska kläs, helst av alla barnen, som inte är barn längre, någon dag innan julafton. På det lilla bordet mittemot ska det […][...]

Donna Tartt tar tid på sig att skriva en värdig uppföljare till Den hemliga historien – ganska exakt 20 år – men när hon väl gör det gör hon det med en smäll. Bokstavligen. 13-årige Theo och hans mor besöker Metropolitan Museum of Art i New York en regnig förmiddag på väg till ett allvarligt […][...]

Det är 12 år sedan Zadie Smith slog knock på läsarna med White Teeth, sju år sedan On Beauty, och sedan blev det mest tyst. Jag har inte läst på mycket runt vad hon har sysslat med sedan dess utöver vad som står på bakflärpen på boken, men utifrån NW tror jag det ser ut […][...]

Det börjar bra med ett originellt och vackert omslag och en författare med stor kunskap om tiden och platsen hon valt att förlägga sin berättelse till, det viktorianska England. Särskilt glad blir jag över att den del av London där det hela tar sin början är det område jag känner väl till, East End. Essie […][...]

Den 7 februari 1812 föddes Charles Dickens i Portsea, som är en del av Portsmouth, i grevskapet Hampshire på Englands sydkust. Som 9-åring flyttade han med familjen till London. Charles Dickens räknas som en av de största engelskspråkiga författarna, och är kanske den allra mest framträdande romanfattaren under den viktorianska perioden: 1833-1870. Dickens 200-årsjubileum firas […][...]

Ibland behöver man hjälp för att kunna gråta. En riktigt tårdrypande bok är oftast en bra hjälp. Idag tipsar Anna N om Charles Dickens två snyftare på HejLitteraturen.se. Både David Copperfield och Oliver Twist är fyllda av fattigdom, sjukdom och död. Läs inlägget här![...]

Ofta numera tänker jag att det här är den enda typen av litteraturhistoria man borde läsa – den uppriktigt subjektiva och selektiva sorten. Aldrig de andra lömska jävlarna, som en gång för alla vill slå fast att X antal vita medelklassmän är vad som utgör Litteraturen och därmed basta. Göran Greiders Vem är rädd för […][...]