Jag har ett konto på Goodreads, den där västerländska plattformen där litteraturens konsumenter samlas. Eller ska jag säga bokälskare? Ordet litteratur verkar ha hamnat bland de ord som börjar samla damm. Flera kulturredaktioner (websajter eller papperstidningar) har döpt om sina Litteraturavdelningar till Böcker. Än har inte musikavdelningar döpts om till Låtar. Inte heller har konst […][...]

Carsten Jensen blir utan förvarning attackerad en tidig sommarkväll i centrala Köpenhamn. En uppretad man knuffar helt oprovocerat omkull honom. Den namnkunnige journalisten och författaren undkommer med enstaka skrapsår och blåmärken men konstaterar att det ligger något i uttrycket ”blint våld”. Men kanske går det ändå att förstå hur denna bildliga blindhet uppstår? Kanske kan […][...]

Jag vet inte om det är jag som är dum och slö, men vad trött jag är på etablerade författare som får skriva debattböcker i punktform. Punkter kan för all del vara motiverade. Vägen mot ett visst mål kan med fördel spaltas upp i punkter. Beståndsdelar av en helhet kan anges i punktform. Det är […][...]

Danska soldater är på plats i Afghanistan med uppgift att hjälpa till i landets återuppbyggnad. I provinsen finns också brittiska och amerikanska enheter men de nationella soldatgrupperingarna opererar separat från varandra. Handlingen i romanen Den första stenen inleds lugnt. Den allvetande berättaren introducerar oss för vältränade nordiska kroppar, som utstått (och klarat) både fysiska och […][...]

Kalla oss Ismael. Det dröjer nästan 100 sidor innan jag hajar till över detta återkommande "vi". Det är ju trots allt inte så att berättarrösten tar någon gigantisk plats i Carsten Jensens på många sätt imponerande tegelsten; för det mesta berättas ju trots allt Vi, de drunknade på samma sätt som de flesta romaner utan […][...]

Carsten Jensen är en av Danmarks mest kända krönikörer och skriver regelbundet bland annat i tidningen Politiken. Den här boken består av en lång rad essäer som har publicerats där, och som nu översatts för att introducera Jensen för en bred svensk publik. I baksidestexten utlovas en både vass och humoristisk iakttagare av omvärlden. Jag […][...]