Det tar mig litet drygt 100 sidor innan jag kommer in i boken. Innan dess reagerar jag mest på berättarspråkets klumpighet och hur krystad den fantasivärld Rowling bygger upp känns. Inte förrän jag läst drygt hundra sidor hittar jag någon känsla, ett flyt, kanske är det också någonstans där Rowling själv hittat flytet, kanske är […][...]

Tänk dig att du är en liten flicka på nio som under en utflykt till en av Maines stora skogar kommit ifrån leden/stigen, din mamma och din bror, och gått vilse. Det har Stephen King gjort, och han har gjort det bra. Patrisha McFarland är nio år och livrädd. Hon är en tuff liten tjej […][...]