Jag tittar aldrig mera på en film som innehåller mord och fysiskt våld och jag läser inte böcker som handlar om galningar och mördare. Så säger Kasper i Björn Ranelids nya roman Kniven i hjärtat. Kasper är den 17-årige sonen till David, som sitter i fängelse för att avtjäna straffet för mord. Och så är […][...]

Gilla eller inte gilla Björn Ranelid. Oavsett vad man tycker om författaren med den omisskännliga skånskan, är det antingen eller. Och oavsett vad, tar Björn Ranelid ingen skit. Det är åtminstone intrycket man får när man läser Fenomenet Björn Ranelid. Litteraturvetarna Torbjörn Forslid och Anders Ohlsson söker förstå och förklara just Ranelid. Men inte privatpersonen […][...]

Det är en mäktig romantriologi Carina Dahl sitter och filar på till sjöss. Det stora svenska vemodet är andra delen efter Familjelyckan. Det hade jag ingen aning om förrän jag läst ut boken, ganska glad över min ovisshet. Det stora svenska vemodet går nämligen utmärkt att läsa som en fristående del, även om några få […][...]

Vadå? Rubriken? Det är inte jag som säger det, det är Lundgren själv. Myggor och tigrar har gett upphov till en av årets hätskaste kulturdebatter. Jag tänker försöka prata mer om boken än själva kontroversen – gå in på tidingarnas kultursidor och läs själva – men först tänker jag snudda vid en annan debatt. För […][...]

Någonstans i mitten av filmen Ung rebell står James Deans karaktär Jim Stark inför sin flickväns far. Fadern är iförd ett broderat förkläde och underlägset hukande ber han sin dotter om en gnutta acceptans. Scenen gestaltar hans fall, som man och därmed som fader. Hjältefarsan är långt borta och kvar står tonåringen Jim Stark med […][...]

Först, i Albert Anderssons barndom och yngre tonår, är det färgstarkt och fängslande. Albert föds 1920 och växer upp i en liten by vid Vättern, hos sin bensinmacksföreståndande far och periodande mor. Det är soligt och strålar av tidsanda, det är resor till polkagrisarna i Gränna och det är spännande original som kan memorera hela […][...]

Det går väl knappast att skriva om Björn Ranelid utan att nämna språket. Redan på pärmens insida får jag reda på att "ingen skriver vackrare prosa". Kanske stämmer det till och med. Den är så vacker att jag tycker den kan kallas poesi. Tillsammans med de korta kapitlen gör språket Bär ditt barn som den […][...]

Ordet arbetare ger vaga signaler av obehag och socialdemokratin har stagnerat och Sverige hade en gång ett folk som bodde i ett folkhem för "alla". Nu rusar boendepriserna i höjden och hyperkapitalismen, låt oss kalla den folkhemsk, finns. Vi hade en gång något som kallades arbetareförfattare och vi hade klasser. Och vi har det än […][...]

När ett vilt djur i fångenskap går i sin inhägnad i ett fast mönster, timme efter timme, dag efter dag, år efter år, fram och tillbaka, kallas det för att djuret väver. Det är en metafor som den norska författaren Niels Fredrik Dahl snillrikt använder och utvecklar i sin nyligen översatta På väg till en […][...]