Jag bestämmer mig för att inte börja den här boken med ordet ”jag”. Den inleds alltså med en eftergift, ett utstuderat misslyckande. Ett bekräftande av det uppblåsta jaget snarare än ett avståndstagande från det. Möjligen en kastad handske, att jag utmanar mig själv att utmana mig själv. Svansen biter sig fast. Christer Bobergs senaste bok […][...]

Jag var oheligt jävla arg när jag läste den här boken. Jag fick lägga ifrån mig den flera gånger för att andas i kvadrat. Fyra sekunder in, lika många ut. En panikångestattackstrategi gammal som synden. Jag har aldrig förstått det där med att man ska sträva efter att vara originell i sitt skapande. Jag kan […][...]

Är det inte så för oss människor, att det finns tider, då vi fångar in tillvaron helt och hållet genom dagögat? Allt är då så självklart. Vi frågar inte, vi tar bara för givet. Och så kommer det andra tider, när vi ser med nattöga – ifall vi eljest lever med vaken själ. Det är […][...]

Om livet är så där motbjudande soligt och trevligt som det ibland kan bli, kommer här ett litet boktips: Dykungens dotter – en barnhistoria. 1920-talets Sverige. Landet skvalpar liksom övriga Europa runt i kölvattnet av det första av de två stora världskrigen. Inga fronter stod förvisso att finna innanför Sveriges gränser, men landet är ingalunda […][...]

Tack gode gud för aborträtten! Och preventivmedel och sexualupplysning. Det är kanske ett oväntat sätt att inleda en recension, men det är tankar som genast kommer för mig när jag läser Birgitta Trotzigs Dykungens dotter. Så många kvinnoliv som punkterades av ofrivillig graviditet. Gav dem en förutbestämd riktning, förseglade deras öden, ofta alldeles för tidigt […][...]

Att inte uppfylla sina förpliktelser mot någon är att svika. Ord med närliggande betydelse är: bedra, förråda, gäcka och överge (källa: Nationalencyklopedin). Sveket i Birgitta Trotzigs berättelse med samma namn är inte heller ett, utan flera. Som ett slags smitta, eller kanske hellre som en arvssynd, sprider sveket sig från den ena karaktären till den […][...]

Som ett kassettband ser den ut, boken Ma. Både innehåll och form minner om svunna tider. Diktsamlingen är full av ekon; från det förflutna, från de döda, från hela världen. Ma är Ida Börjels senaste diktsamling. Ma är också det japanska tecknet för tomhet, glapp, ockuperat utrymme, rumslighet. Ma kan också vara gudaväsen, tid, massa, […][...]

Är det en enbart självisk handling att skapa litteratur, eller är en sådan handling lika delar uppoffrande och givande, tänker jag när jag kommit halvvägs in i Utskuret ur ett större träd. Boken utgör Eva Ströms nionde diktsamling, eller tionde beroende på hur man räknar, och är uppdelad i nio sviter som sinsemellan skiljer sig […][...]

Sprang över tidskriften 10-tals (före detta 00-tal) första nummer igår på lunchen och blev lycklig över hur fullspäckat och läsvärt det var. Det är fokus på förändringen, nyskapandet och visionerna om det som ska komma med detta nya decennium. Jag fastnade såklart genast i intervjun med Sara Stridsberg, få trollbinder mig som hon gör. Den […][...]