Sista lördagen i juli 2009 besökte jag det ståtliga Blenheim Palace, som ligger en dryg mil nordväst om Oxford. Där befann jag mig snart stående i det sovrum på första våningen i vilket Winston Churchill föddes den 30 november 1874. Jag var omringad av suset från historien vingslag. Blenheim Palace var inte Winstons barndomshem, men […][...]

Observera att jag stiger upp ½ 9 om mornarna. (Det beror för övrigt på bristande tillfälle till synd om kvällarna. Vad ska ett ensamt stackars fruntimmer utan adresser ta sig till?) År 2000, hundra år efter Karin Boyes födelse, gavs boken Ett verkligt jordiskt liv ut av litteraturvetaren Paulina Helgesson. Där samlade hon de brev […][...]

Den 16 maj, drygt tre veckor före dagens bröllop mellan Prinsessan Madeleine och Herr Christopher O’Neill, utkom en ny bok om prinsessan med titeln Prinsessan Madeleine, skriven av journalisten och hovreportern Daniel Nyhlén. Den som, liksom jag själv, hyfsat väl följt mediernas rapportering kring det svenska kungahuset, får inte så många nyheter till livs genom […][...]

Det var en gång en liten flicka som hette Lena. Hon var mycket liten och ljushårig. Alla, åtminstone hennes pappa, trodde att hon var en Prinsessa. Hon var mycket tillbakadragen, ja, för att inte säga, blyg. Hon ville sitta i lugn och ro med sitt dockskåp. Hon hade inte behov av andra. Hon hade en […][...]

Det både firades och lovtalades i början av april när nyheten om att den brittiska före detta premiärministern Margaret Thatcher avlidit kablades ut. Från efterföljaren David Camerons ”Hon räddade Storbritannien” till det mer Facebook-frekventa ”Ding dong, the witch is dead”. Inte visste jag att sången från Trollkarlen från Oz-filmatiseringen användes redan när Thatcher tvingades lämna […][...]

Vissa författare – eller snarare de allra flesta – faller i glömska efter sin död. Det är bara ett ytterst litet, exklusivt fåtal som lyckas hålla sig kvar på klassikernas parnass och blir ihågkomna även efter sin död. En författare som inte lyckats hålla sig kvar är Gustaf Adolf Lysholm. Om denne litteräre och mänsklige […][...]

Den fotografiintresserade kan glädja sig åt att det verkar som om de svenska förlagen plötsligt vågar göra de där stora satsningarna. Gå igenom arkiven och berätta hela historien. Strömholm-boken som kom för en tid sedan var riktigt maffig. Nu kommer en till i ungefär samma storlek, och det ryktas att fler tegelstenar är under produktion. […][...]

Det finns många böcker där barn till överlevande från nazisternas läger har frågat ut sina föräldrar och sedan skrivit en bok som i huvudsak berättar föräldrarnas historia. Inte sällan blir dessa berättelser till vad Imre Kertész kallar lägerkitsch: istället för att berätta om alla som dog så blir det en berättelse om de som faktiskt […][...]

Som den där förälskelsen man aldrig fick ihop det med, så har de socialdemokratiska väljarnas förhållande till Margot Wallström beskrivits. Det som står en fritt att romantisera, eftersom man aldrig prövat det, aldrig haft en vardag med det. ”The road less traveled by”. Den presumtiva partiledaren som skulle rädda partiet, men aldrig blev partiledare. Hon […][...]

Året var 2000. Jag och min hundvalp Elvis tyckte om att ligga på sängen medan teven flimrade ett par meter därifrån. Jycken hade inte visat minsta musikintresse men när Alcazars internationella genombrottshit ”Crying at the Discoteque” spelades på någon kanal sprang han fram mot teverutan och glodde intresserat med sina rundbruna mopsögon. Detta upprepade sig […][...]