En man och en kvinna träffas. De blir kära och får ett barn. Historien är knappast särskilt unik utan kanske den mest tidlösa av alla historier. Tyvärr finns det även en annan historia här, en historia som är nästan lika tidlös som själva grundhistorien och som omöjliggör det där slutet om hur de levde lyckliga […][...]

Man kan dra paralleller mellan Hundstjärnan och flera samtida svenska uppväxtskildringar inom bildungsromangenren. Jag som läst en del av denna uppsjö finner gemensamma nämnare i till exempel Linderborgs Mig äger ingen, Alakoskis Svinalängorna och Niemis Populärmusik från Vittula. Innerliga skildringar av barndomens snåriga stigar, vuxenvärldens absurda strukturer och ofta smärtsamma påverkan på barnet och dess […][...]

Det är inte längre tyst i arbetarklassen. Ordvitsen toppar SVT:s litteraturprogram Babel när arbetarlitteraturens väl och ve diskuteras av Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt, tydligen också deckarförfattare, Åsa Lindeborg, som med sin Mig äger ingen gav upphov till den föregående eller möjligen näst föregående debatten om arbetarlitteraturens come back, och David Lagercrantz, aktuell med Zlatan-biografin som […][...]

Svarta böcker tycks vara en seg trend. Först kom Kommunismens svarta bok, så Mediernas svarta bok, Kolonialismens svarta bok, Storföretagens svarta bok, Integrationens svarta bok, Kvinnornas svarta bok (fast jag tror inte att den handlar om kvinnors brott mot mänskligheten), Judehatets svarta bok och nu alltså Högerns svarta bok. Om nu den första var eller […][...]

För bara några decennier sedan var Sverige ett Homogent land där alla var blonda och kristna, röstade på Socialdemokraterna och såg på Hylands hörna i teve. Så fick vi Invandrare, nya maträtter, moskéer, segregation och utanförskap. Och så småningom även Invandrarförfattare, som på bruten svenska tecknade ned sina lite deprimerande men ändå färgstarka erfarenheter från […][...]

Någonting har hänt med den svenska arbetarlitteraturen. Efter att ha fört en tynande tillvaro under det sena 1900-talet har 00-talet inneburit något av en renässans för denna klassiska genre. Författare som Åsa Linderborg, Susanna Alakoski och Torbjörn Flygt har bidragit med personliga uppväxtskildringar där det svenska industrisamhället åter satts i litterärt fokus. Gemensamt för deras […][...]

Imorgon är det textmässa för oberoende förlag och tidsskrifter i Nürnberghuset vid Mariatorget i Stockholm. Det är Vertigo förlag som står som arrangör och dom utlovar en mässa i ”poesins, kärlekens och den fria tankens tecken”. Dom små förlagen i Sverige kommer att representeras av utställare och ett program som i alla fall jag inte […][...]

Idag firar vi världsbokdagen genom att presentera våra favoritböcker från det gångna decenniet. Det har pratats mycket om 00-talet och dess litteratur, det har talats om ett decennium där litteraturen blev experimenterande och byggd på koncept, ett decennium där berättandet har fått stå tillbaka för rätten att få publicera böcker som inte ser ut eller […][...]

Annis bror är narkoman. Jennas morbror är narkoman. Knarket är inte bara Samis liv, knarket är Annis och Jennas och Dans liv också. Susanna Alakoski skildrar i sin nya roman en finsk familj där alkoholiserade föräldrar och knarkande bröder hör till vardagen. Där fattigdomen ständigt är närvarande och problemen är många. Historien berättas ur Annis […][...]

Jag tänker att en artikelsamling är som gjord för slöläsning i sommartid. Att plöja några sidor i taget, mellan mer lockande aktiviteter, utan risk att för den skull tappa tråden. Så blir det emellertid inte alls med Åsa Linderborgs Håll med eller håll käft. Artiklar i samförståndets tid. Jag snarare sträckläser den – just nästa […][...]