Ett av människans mest grundläggande behov är bostaden. I det globala perspektivet men också här i Sverige är skillnaderna i boendevillkor enorma. Därför väcks ibland motstridiga känslor i mig när jag kommer i kontakt med lyxiga inredningstidningar eller tv-program som handlar om bostadsdrömmar. Likväl är bostaden en viktig del av många människors identitet – även […][...]

Den magnifika boken Villastan: en sluten värld för Stockholms ekonomiska och kulturella elit, skriven av Fredric Bedoire, är sprängfylld med personhistoria, arkitekturhistoria och kulturhistoria, och rikt illustrerad med arkitektoniska ritningar, fotografier och kartor. Författaren, Bedoire, blev av Kungliga Vitterhetsakademien tillfrågad om han kunde tänka sig att skriva en bok om Villastan vid Humlegården i Stockholm. […][...]

Hur ser man sig bäst omkring i Berlin? Man tar Ringbahn med- eller motsols, föreslår Peo Rask som skrivit en resebok fylld av den här typen av originella tips. Ett annat Berlin är lämplig att ta med sig för den som redan varit flera gånger i Tysklands huvudstad. Här hittar man främst sevärdheter som ligger vid […][...]

Under 1900-talets första kvart verkar arkitektur ha varit ett hett ämne i klass med de banbrytande poesiformerna; man bröt med det gamla och otympligt pyntiga. Lite senare kom Domusbyggnaderna dundrande och krävde plats för sina, jag vet inte, folkhemsjulskinkor för motsvarande 99,90 kronor kilot. Och nu är vi där igen: rivningsvåg, urskrapningstrend och lådhusideal – […][...]

Jag får börja med att erkänna att jag inte är något Barbie-fan. Jag kan inte ens minnas att jag ägt en Barbie själv, men det verkar ju alldeles för osannolikt? Jag är född på 70-talet och kanske hade Barbie lite spelat ut sin överväldigande roll på 80-talet då jag väl främst borde ha varit intresserad? […][...]

I västra Stockholm ligger en unik förort, där ungefär femhundra funkiskuber i olika nyanser av vitt och beige ligger smakfullt utplacerade längs vägar som följer den kuperade terrängen. De byggdes under några år på 1930-talet och var ett resultat av såväl social som geografisk samhällsplanering där modernismens och funktionalismens tankar fick en speciell tolkning. Det […][...]

Berättelsens scen är ett flådigt, arkitektritat hus vid havet. Scen och huvudperson. När jag efter knappt 300 sidor slår ihop boken är det huset jag minns. Huset och hur det upplevdes av romanens olika karaktärer. Karaktärerna och deras bekymmer fastnar inte alls på samma vis som det där spännande huset med sin upplysta vinkällare, det […][...]

Nödvändighetens arkitektur. Det talar ett internationellt manifest som Virserums konsthalls chef Henrik Teleman tagit initiativ till om. Virserums konsthall är en ganska speciell konsthall som vill bidra till närsamhällets utveckling. Eftersom den ligger ”mitt i granskogen i ett industrisamhälle med runt tvåtusen invånare” har projekten kommit att kretsa kring ”allt man kan göra av trä”. […][...]

Mycket av julen är för mig ett gäng fåniga traditioner som man gärna kan skippa. Därför har jag varken julgran, julkrubba eller julstrumpor hemma hos mig. Men jag minns fortfarande min barndoms pepparkakshusbak. Det var pappa som var ansvarig för pepparkaksbygget, han hade en egen ritning, som han själv räknat ut med korrekta vinklar. Det […][...]

Den här fantastiska boken nu i nyutgåva, har jag precis varit och hämtat på Balkong förlag och jag kan knappt bärga mig innan jag får komma hem och börja baka och bygga. På självaste julafton kommer ni att få se resultatet (om det blir något) av valda delar ur Pepparkakshus och mera julbus av Eva […][...]