Att skriva den stora generationsromanen, helst som genombrott. Att bli inbytt i 89:e minuten och slå en skruvad frispark i krysset just när allt och alla trodde litteraturen var förlorad. Kort och gott: Att visa dom djävlarna. Revanschlystnad är förmodligen en inte oviktig drivkraft när generationsromanen ska danas. Den missförstådde, den utstötte, den som satt […][...]

Min far bävade. Inför alla papper och inför skrivfolket var han bara en skugga av sig själv. Lugnet han hade när han arbetade i åkern var borta. Hans soldisiga stillhet var försvunnen. Ovanstående citat beskriver hur Ivar Lo-Johanssons pappa reagerar när det blivit hans tur i kön till Egnahemskontoret. Pappan är analfabet, och unge Ivar […][...]

Vem läser i dag Gustav Hedenvind-Erikssons böcker? Möjligen någon forskare i arbetarlitteratur, om någon sådan sällsynt fågel existerar. Det verkar mest som om skottpengar skulle ha införts på dylika. Hedenvind var ändå något av pionjär inom arbetardiktningen och i sin självbiografiska berättelse Författaren kallar Ivar Lo-Johansson Hedenvind för ”en av de två grindstolparna”. Den andre […][...]

Sverige för 50 år sedan var ett annorlunda land än vad det är idag. Halva befolkningen levde på landsorten eller i små samhällen. De flesta var, enligt dagens mått, fattiga. Klasskillnaderna var avgrundslika. Uppfattningarna om moral och heder skilde sig också från dagens Sverige. I detta exotiska land utspelas Elsie Johanssons roman Mosippan, som är […][...]

Inom den svenska 1900-talslitteraturen märks fram för allt två trender, en inom prosa och en inom poesi. Till den poetiska trenden hör poeter som Dan Andersson och Nils Ferlin. Deras poesi kan generaliseras som sångvänlig och deras dikter har som bekant tonsatts, även av dem själva. Det kan vara relevant att i detta sammanhang nämna […][...]