Att en bok om en hypokondrisk mellanchef på banken, skulle ”urarta” i en sådan skrattfest, hade jag verkligen inte räknat med! Det blev en mycket glad överraskning. Walter är 31 år och har mer av misstag än på grund av kompetens blivit befordrad till en chefspost på huvudkontoret, men tillbringar nästan mer tid på akuten […][...]

Sig själv närmast är den tredje och sista delen i serien om Mona. Berättelsen börjar våren 1979 i Göteborg. Mona är gravid med sitt andra barn och hon bor tillsammans med Johnny som är rockmusiker och artist. Hon reflekterar över sin egen barndom och hur hon gjorde allt för att få sin kyliga mammas uppmärksamhet. Att […][...]

Det är en tunn volym, liten och anspråkslös till formatet men desto mer anspråksfull till innehållet. Det handlar om utmattning och psykisk misshandel, om ångest, förtvivlan och flykt. Och slutligen långsam läkning i skogen och vid havet. Jag vill verkligen tycka att Therese Widenfjords Övervintra är bra men tyvärr, för mig känns det som terapipoesi. […][...]

På omslaget till den engelska översättningen av Nelly Arcans debutbok Whore tittar hon på dig, läsaren, genom ett rött kors som täcker hela omslagsbilden. Titeln, Whore, framstår som ett löfte om att här, i den här boken, ska du få insyn i den prostituerades värld. Låter det spännande? Kanske snaskigt till och med? En av […][...]

Spoiler alert: En viktig del av boken Charlie blir en kyckling nämns nedan. Äntligen är den här, uppföljaren på den inte bergmanska boken som handlar om barnångest! Charlie blir en kyckling var ju en relativ succé chez moi och Charlie blir en T-rex verkar, om möjligt, ännu mindre bergmansk och ännu mer om ångest. Huzzah! […][...]

Folk med ångest är en av de hyllade böckerna i raden av hyllade böcker av den internationella författarsuccén Fredrik Backman. Jag tar mig an boken med viss skepsis för utifrån vad jag hört om hans författarskap så gissar jag att jag inte är rätt läsare för hans böcker. Det visar sig att jag i alla […][...]

Nio korta och mycket avskalade noveller möter mig när jag slår upp Marie Auberts bok. I novellsamlingen ”Får jag följa med dig hem” tar Aubert med oss in i den känslosamma vardagen hos ett antal personer. Fokus är relationer, ofta kantade av ångest. Fler än en gång är även huvudpersonen på en plats i livet där den […][...]

Jag flyter fram genom Stockholm på fyrans buss och lämnar spår efter mig genom den öppna springan i fönstret. Mina andetag letar sig ut och gifter sig med sushiångorna som fyller gatan. Min saliv i symbios med kokt ris och döda, rosa fiskar. På fönsterrutan finns några pärlor av svett kvar när jag går av […][...]

“Serier är inte riktig litteratur,” hävdar Chris Ware i Daniel Raeburns bok med samma namn som serieskaparen själv. Men sen fortsätter han och förklarar med: ”i alla fall inte än, på grund av att verktygen för att uttrycka sig fortfarande är så begränsade.” Det Ware saknar i seriformatet är möjligheten att förmedla känslor subtilt. Men […][...]

Sofia Torvalds har ångest. I större delen av sitt liv har hon haft det, med bättre och sämre perioder. Ångestgudinnan är en dagbok skriven under en höst då det blev riktigt illa. En dagbok där futtigheterna får samsas med större funderingar, där egna panikattacker varvas med andras forskning och reflektioner kring skönlitterära verk. För mig […][...]