Fasornas trädgårdar är som en liten bärnsten som sköljts upp på en vemodigt dimmig strand. Skummet yr och sanden är av svart stoft under en himmel som sakta spricker upp och värmer min rygg. En välslipad bärnsten som bär på en omtumlande historia om två motståndsmän i Frankrike. I fångenskap möter de en tysk soldat […][...]

Andra världskriget, Grekland. Tyskland och Italien har med gemensamma krafter invaderat civilisationens vagga. En ung italiensk soldat – Tristano – blir till slut rasande på sina tyska kamraters övergrepp, skjuter ihjäl dem och byter sida. Efter att ha kämpat som partisan i både Grekland och Italien hyllas han som krigshjälte (och praktiskt bevis för regeringen […][...]

När jag gick i lågstadiet pågick ett frenetiskt ritande av fredsduvor och sjungande av fredssånger. Senare har jag fått förklarat för mig att denna vurm stod i mycket nära samband med den vapentekniska utveckling som då, i slutet av kalla kriget, gjorde Europa till möjligt slagfält i en eventuell kärnvapendrabbning. I samma veva gavs Keiji […][...]

”Det här är berättelsen om tre män vid namn Adolf.” Så börjar Osamu Tezukas världskrigsepos i serieform. En av männen är förstås Adolf Hitler. De andra två är tyskättade pojkar som växer upp i Kobe på 1930-talet, en judisk och en halvjapansk med en pappa som är tysk diplomat och högt uppsatt i nazistpartiet. Trots […][...]

Det finns ett klassiskt foto från andra världskrigets slut som föreställer en soldat i röda armén som hissar sovjetfanan över Reichstag, med ett fullständigt söndersprängt Berlin i bakgrunden. De flesta officiella versioner av bilden är hårt retuscherade för att dölja att soldaten i fråga bär åtplundrade armbandsur. Det är en bild jag får i huvudet […][...]

Det är 1940, och hela Frankrike är ockuperat. Hela? Jo, hela, om vi bortser från den formellt självständiga regimen i Vichy som sitter i Hitlers knä. Frankrike har besegrats, ockuperats och kapitulerat. I London sitter Charles de Gaulle, en för de flesta fransmän helt okänd (och tillfälligt utsedd) general vars enda legitima roll är att […][...]

Konstnärsfamiljen Knipper-Tjechov drabbades hårt under den ryska revolutionen. Vissa familjemedlemmar stannade kvar i Ryssland medan andra valde att fly utomlands när tumskruvarna drogs åt. Olga Tjechova tillhörde den senare kategorin. Med inte mycket mer med sig än kläderna hon bar tog hon sig till Berlin med sin dotter. Berlin blev hennes räddning och plattform ifrån […][...]

När det gäller krigshistoria är det inte många som slår John Keegan på fingrarna. Hans stora kunnande kombinerat med ett mycket lättillgängligt språk har gjort hans böcker populära både bland fackfolk och allmänhet. En bedrift som långt ifrån alla historiker lyckas med. I Att känna fienden fokuserar han på underrättelse- verksamhet och vad den faktiskt […][...]

Tecknade serier är dålig konst, dålig litteratur och fåniga hjältar i osannolikt tighta kostymer. De är ett angrepp på den goda mänskliga kulturen och fördärvar ungdomars hjärnor. Ungefär så uppfattades ”Pulpkulturen” under det 1940-tal där Michael Chabons roman Kavalier & Clays fantastiska äventyr tar sin början. Bara månader innan Andra världskrigets utbrott lyckas den judiska […][...]

Kan ett krig någonsin bli rättfärdigt? Under vilka omständigheter är det i så fall rätt att gå ut i krig? Och vad har man rätt att göra om man väl är indraget i ett krig? Det är de frågorna som utgör fokus för den här boken. Henrik Syse, forskare vid norska fredsforskningsinstitutet PRIO, försöker på […][...]