På ön Raxter i delstaten Maine ligger en flickskola, där en slags kontrollerad anarki råder. En smitta har utbrutit bland elever och personal, men inte bara människor är smittade – hela ön är påverkad. Den gör att träden växer för snabbt, och den gör att hjortar blir köttätande. Den påverkar inte unga barn, men de […][...]

Från första stund hade han lagt märke till underliga ljud i huset, ljud i tystnadens periferi, suckar av sten och bräder som satte sig, som om en evig blåst hade andats genom de gamla rummen, och han hörde Randolph säga: ”Vi sjunker, förstår du, förra året sjönk vi fyra tum.” Det höll på att drunkna […][...]

För en svart polis i USA på 1950-talet var arbetsförhållandena förfärliga. Till vardagen hörde att bli motarbetad, diskriminerad och nekas viktigt arbetsmaterial för att göra ett bra jobb. Midnight Atlanta är den tredje boken i en serie som handlar om McInnis, Boggs och Smith. År 1948 jobbade de tillsammans på den första enheten i Atlantas […][...]

Alice Walkers Purpurfärgen är en sådan där roman, en modern klassiker, som jag länge tänkt att jag borde läsa, men samtidigt dragit mig lite för att plocka upp. Den verkade så väldigt mörk och eländig. Så kom den här vackra nyutgåvan, och det kändes som dags att ta tjuren vid hornen – och bli positivt […][...]

Linus Baker är en byråkrat. Närmare bestämt en socialarbetare på Department in Charge of Magical Youth, DICOMY. Hans arbete går ut på att besöka och utvärdera barnhem som specialiserar sig på magiska varelser och barn med magiska förmågor, och därefter skriva utförliga (och vansinnigt torra) rapporter som avslutas med en rekommendation om huruvida barnhemmet bör […][...]

Lydia is dead. But they don’t know this yet. 1977, May 3, six thirty in the morning, no one knows anything but this innocuous fact: Lydia is late for breakfast. As always, next to her cereal bowl, her mother has placed a sharpened pencil and Lydia’s physics homework, six problems flagged with small ticks. Nej, […][...]

Min fascination av Sylvia Plaths liv och skrivande fortsätter. Nästa fokus för mig, efter att ha läst om Glaskupan, var att ta reda på mer vad som tog henne framåt i livet och hur hon levde innan hon träffade Ted Hughes. Vad kan vara bättre än att läsa hennes egna dagboksanteckningar för att få en större förståelse […][...]

Jag kommer inte ihåg när jag läste Glaskupan för första gången, men kommer fram till att det måste vara minst 25 år sedan. I och med Elin Cullheds Eufori och en plötslig besatthet av Sylvia Plath läste jag om den med ny behållning.  I Glaskupan rör vi oss i 1950-talets New York där Esther Greenwood […][...]

Äntligen har temperaturen där jag bor börjat närma sig tjugo-gradersstrecket på dagarna och hålla sig flera grader över nollan på nätterna, så jag kunde igår flytta ut krukväxterna för säsongen ur den trånga lägenheten till terrassen. Det är svårt att säga om det är växterna eller jag som mår bäst av den här årliga manövern, […][...]

Berättarjaget i Andy Weirs Uppdrag Hail Mary vaknar i ett fönsterlöst rum, av att en dator vill att han ska lösa mattetal. I rummet ligger två döda, uttorkade kroppar. Han vet inte var han är, vilka de döda kropparna är, och även om han klarar av mattetalen lyckas han inte svara på frågan ”vad heter […][...]