Så hamnade jag i en värld där lägdorna grönskar på sommaren men ligger gömda under djupa lager av snö på vintern. Här är myltan lika med guld och hästen mumsar ur tornistern. Mannen på kärran har inte haft en läpphejare på hela tiden sen resan började. Hillevi är utbildad barnmorska från Uppsala. Med ungdomlig dådkraft […][...]

Allt ska nog ordna sig tills… Så långt kommer det ju aldrig att gå tills… Alla partimedlemmar tar förstås avstånd från den mer extrema retoriken tills… Du kan lita på dina vänner tills… Du räknas nästan som en riktig tysk tills… Vi menar förstås inte dig, men du vet, tills… De där brunskjortorna är bara […][...]

Det finns kraft i landbrukarhustrun Elisa Allen. Kraft att lägga på blomsterrabatterna, på fönsterputsning och rena dörrmattor. På ett kvinnligt territorium tydligt skilt från makens stall, traktorer och hagar. Uttalat finns inga förebråelser, ingen längtan. Bara en frånvaro av tillräckliga mål för hennes energi. Hennes ”starka fingrar”, ”terrierfingrar”, håller effektivt skadedjuren borta från blommorna. Hennes […][...]

Som allt annat så verkar det som en bra idé från början. En sjökapten i början av förra seklet snubblar över en ö i söderhavet bebodd av gigantiska tvåbenta salamandrar, som dessutom verkar vara förvånansvärt intelligenta och samarbetsvilliga. Till en början använder han dem bara för att fiska pärlor, men i takt med att hans […][...]

Jag gillar Sphinx bokförlag. Mindre förlag, om de så ger ut böcker på avgrundens rand eller har specialiserat på att introducera författare från öst, har en särskild plats i mitt hjärta. Utan dem har vi likriktning och begränsning. Sphinx försöker först och främst ge ut kvinnliga författare som skrivit ”prosa och teoretiska texter i surrealismens, […][...]

Fattigdom och ett sinne präglat av brinnande idealism (även underblåst av lämpliga pamfletter) är inte någon lyckad kombination. Om bröstet värker av att minnas avrättade vänner känns pamflettens budskap alltmer lockande. Sovjetunionen söker ingenjörer i början av 1920-talet när fängelsevistelsen tar slut för Ilja, som tillhörde de röda i det finska inbördeskriget. Klara följer med […][...]

När en bok får ett högt betyg kan man nog generellt utgå ifrån att den inte alldeles gått recensenten på nerverna. Så är det i det här fallet inte. Återstoden av dagen genomsyras helt och fullt av sin jag-berättare, butlern mr Stevens. (Har karln ett förnamn? Det skulle förutsätta att man kunde föreställa sig honom […][...]

Bilder på guardia civil som med batonger pucklar på civila i röstlokaler, hot om att ge demokratiskt valda politiker mångåriga fängelsestraff och demonstrationer där det sjungs ”Cara al Sol” och viftas med Francotidens variant av spanska flagga. När man läser en roman om spanska inbördeskriget i oktober 2017 är det ganska enkelt att se parallellerna. […][...]

”De von sydowska morden” var en av förra seklets mest omskrivna och omtalade mordhistorier. Bara i en familj var tystnaden kompakt, i det som blev kvar av familjen von Sydow, dit såväl offer som gärningsman hörde. Helena Henschen växte upp med denna tystnad. Hon ärvde den, men bestämde sig så småningom för att ta reda […][...]

Märta Fohlins första roman, Jag duger inte åt lycka, var en språkligt egensinnig skildring av kärlek till och mellan kvinnor. Bitvis halsbrytande, bitvis enerverande men hela tiden synnerligen nutida. I sin andra roman går hon istället tre kvarts sekel bakåt i tiden, något som fungerar sådär. Det är sommaren 1939 på Gotska Sandön. Här lever […][...]