Colleen Hoover är väldigt känd i USA, mindre så i Sverige. När hennes senaste bok också vann i Goodreads Choice Awards är det klart man blir nyfiken, även om just romance inte är den vanligaste genren i bokhyllan.

Det slutar med oss handlar om Lily, relativt nyinflyttad Bostonbo med en hel del i bagaget och drömmar om en blomsterhandel. På kvällen efter sin pappas begravning möter hon Ryle, en ambitiös kirurg med låga tankar om kärlek. Du kan säkert gissa vad som händer sedan.

Första kapitlet, och större delen av första halvan av boken var nästan outhärdlig. Ingenting med Ryle tycktes åtråvärt, snarare är han omåttligt irriterande och snudd på obehaglig. Lily läses dessutom som en rätt platt karaktär, åtminstone vid första anblick.

Mest engagerande blir det när Lily läser sina gamla dagböcker, där första kärleken och föräldrarnas relation dissekeras (även om Lily är orealistiskt skarpsynt som 15-åring). Pappan misshandlade nämligen Lilys mamma under alla deras år tillsammans, något Lily aldrig lyckats förlåta honom för, eller för den delen mamman för att hon inte lämnade.

Vad som började som ett trist kärlekshistoria förändras under andra halvan till ett utforskande av mäns våld mot kvinnor, och varför kvinnor stannar i sådana relationer. Det är bitvis skakande, och förvånansvärt lyhört. Under läsningen slås jag av hur olikt det är något annat jag läst om ämnet, och visst skapas förståelse samtidigt som jag inte kan låta bli att undra om tonen inte är en aning för förlåtande.

Det finns ett visst mått av amerikansk präktighet och familjevärderingar häri som skaver. Kanske är det vad som stör mig. Kanske behöver jag bredda min egen syn på mäns våld mot kvinnor.

Det slutar med oss övertygade inte fullständigt, men sällan har jag läst något som hämtar sig så dramatiskt efter att halva historien redan har passerat. Och Hoovers känslighet inför ämnet imponerar.