En brandgul häst har flyttat till staden för att söka efter sin bror som varit borta i många år. En enda ledtråd finns – nämligen den ena halvan av ett fotografi där bara huvudpersonen avporträtteras. Den som har den avrivna, försvunna halvan kanske är den försvunne brodern?

Den brandgula hästen sätter in en annons i tidningen för att efterlysa någon som har brandgult skinn plus har ett halvt fotografi. Hästen kontaktas av ett hus som stämmer in på färgen, men fotografihalvorna passar inte. Jamen, då måste annonsen omarbetas så att beskrivningen får tillägget ”är brandgul på utsidan och är jättesnabb”. Såklart måste jag bläddra vidare för att se vem som svarar på annonsen på nästa bilduppslag. Hur ska det gå i sökandet efter den försvunna brodern? Jag vill veta det lika mycket som små barn i 3–4-årsåldern, alltså bokens målgrupp.

Den okonstlade målningsstilen är charmerande. Och idén att ett hus kan svara på en annons är fantasieggande. Lika självklart känns det att ett fyrbent djur joggar runt (på två ben!) i parken. Jag lägger märke till att ting som datorer och mobiler inte gömmer sig någonstans vilket fyller mig med en förunderlig frihetskänsla.

Liu varierar närbilder, sido- och vidvinklar som ger berättelsen en rytm, ja, en extra dimension. Betraktaren kan se ovanifrån hur hästen ligger i sin säng med ett lakan på halva kroppen med fotografifragmentet i handen – förlåt, jag menar förstås hästhoven! Det är lätt att förstå hur starkt hästen längtar och hur gärna den vill finna Sin Bror.

Färgerna med inslag av rött eller gult kommunicerar på ett ickeverbalt plan och utstrålar både värme och trygghet. I nattmörkret betraktar den brandgula hästen staden. Husens silhuetter pryds med små fönster som glimmar i gult. Scenen uttrycker ett vemodigt vilande utan att färgas av sorgens förlust. Lika fint samspelar en annan bild med hästens känsla längre fram i boken. Det är en stadsbild där varje husgavel och varje reklamskylt visar ansiktet på en person som blivit betydelsefull. Fenomenet torde vara bekant för varje person som någon gång varit förälskad. Ljuset ger lyckoruset en extra kick!

På sätt och vis är berättelsen en sedelärande historia som säger: ”Den som söker ska finna”. Men inte på ett sätt som följer fastställda normer. Medan sökandet pågår och tiden passerar kan en omärklig utveckling ske. De givna ramarna för sökandet öppnas upp och in träder Den Oväntade och som i sin unika uppenbarelse uppfyller alla förväntningar och lite till.