Börjar vi inte bli mätta på chick-lit böcker vid det här laget? Vi kan ju historien: kvinna är olycklig – endera ensam eller i ett dåligt förhållande, kvinna gör förändring, kvinna träffar man och tycke uppstår. Kvinna är lycklig.
Svaret på frågan i inledningen är givetvis ett rungande NEJ! Varför skulle vi tröttna på ett sådant vinnande koncept? Att läsa om kvinnor som lyckas förbättra sin situation måste ju vara något av det mest hoppingivande man kan göra i läsväg. Alltså slog jag glad i hågen läständerna i Anna Suvanna Davidssons En apa i Rågsved. Enligt baksidetexten handlar boken om Tess som är känslomässigt kidnappad, trots att hon utåt sett lever ett perfekt familjeliv med man och tre barn. Livet hon lever har brutit ned henne, eller för att tala klarspråk, hennes psykiskt misshandlande man har brutit ned henne och hon är inte längre den sprudlande livsnjutaren hon en gång var. Men så en dag lämnar Tess sin man…
Har man följt författaren på sociala medider, där hon kallar sig ”Apan satt i granen”, förstår man redan innan boken öppnats att Tess inte är något annat än författarens alter ego. Inte för att det gör något, böcker oavsett genre blir inte sämre av att de har verklighetsbakgrund. Tvärtom ger det läsningen en extra dimension.
Väldigt snart efter att man påbörjat läsningen inser man också att den här boken inte är någon vanlig chick-lit. Människorna är lite för mycket gråskala, det gäller såväl ex-maken som Tess’ nya bekantskaper och inte minst Tess själv som boken igenom får vara både modig, ledsen och påträngande. Utan att avslöja för mycket kommer det inte heller någon prins (eller prinsessa för den delen) och räddar Tess.
Även om boken berättar en historia är den också väldigt fragmentarisk på ett ovanligt sätt. Nästan som att den är skriven i olika delar som inte riktigt, riktigt hänger ihop. Karaktärer introduceras för att sedan försvinna lika snabbt som de kommit. Vi får reda på att Tess pluggar och skriver en uppsats, men varför hon pluggar och vad uppsatsen handlar om är höljt i dunkel. En bit in i boken får vi också reda på att Tess jobbar i en underklädesaffär. Jahapp. Likadant berättar Tess för läsaren att hon ska träffa sin jurist, hennes jurist säger si och så … och ett par sidor senare läser vi meningen ”Jag har en jurist som hjälper mig”. De här sättet att berätta är kanske egentligen inget som stör, vi lär känna Tess och berättelsen går framåt ändå – men ibland saknar man lite mer förjupdning. Hur ser Tess relation till sina föräldrar ut? De vänner som skymtar förbi i boken, vad är de för filurer egentligen? Sådant undrar jag lite över, samtidigt som jag uppskattar det här lite annorlunda sättet att skriva på.
Till syvende och sist är En apa i Rågsved en gullig bok, full av livsglädje och en känsla av att allt är möjligt. Väl värd en genomläsning, eller varför inte ge bort den som julklapp? Kan nästan lova att den kommer bli uppskattad.
Publicerad: 2018-12-23 00:00 / Uppdaterad: 2018-12-22 23:36
En kommentar
Med tanke på titelns typsnitt och färg, var det någon hänvisning till Elvis Presley eller The Clash i berättelsen?
#
Kommentera