Att det börjar en ny person i klassen, det är ingen helt okänd början till intrig i barn- och ungdomsböcker. Det säger också ganska mycket om hur snäv och instabil en tonårsvärld kan vara – en ny person kan kasta om de sociala relationerna, och därmed hur man ser på världen, ganska rejält.

För Ellinor, huvudperson i den första delen av en ny mellanstadietrilogi av Katarina von Bredow, är den nya personen Viktor. Viktor inkräktar på hennes redan lite svårbalanserade vänskapsrelationer med å ena sidan Leo, som hon går till klätterhallen med, och å den andra Meja, den populära tjejbästisen. Och frågan är om inte Ellinor gärna vill ha honom där, Viktor, fast han är så svår att passa in? Kanske till och med blir kär?

Fast Viktor är redan paxad av Meja. Hon säger det nästan så fort han kliver in i klassrummet på Ellinors trettonårsdag. Fast kan man verkligen paxa i kärlek? Måste inte objektet i fråga ha något att säga till om också (och Viktor verkar betydligt mer intresserad av Ellinor)? Men kan man å andra sidan svika sin bästis? Törs man ens gå populära Meja emot?

Rätt vad det är har Ellinor i alla fall lovat att visa Viktor till badplatsen, och om inte direkt ljugit så i alla fall inte talat om det för Meja. Rätt vad det är blir de sedda där, och ryktet går. Rätt vad det är har Meja hängt ut hennes svek på Snapchat, och hon får hatiska kommentarer från folk hon inte ens känner.

Mitt i det här kaoset pågår den mer vardagliga balansgången mellan Ellinors skilda föräldrar. Hon har hoppats på en ny mobil till födelsedagen, och pappa har köpt en utan att kolla med mamma, vilket inte precis tas väl emot. De här infekterade relationerna fångar von Bredow fantastiskt väl, liksom hur vänskap och makt kan vara omärkligt sammanlänkade i tonåren. Man märker det inte förrän saker ställs på sin spets. Som när Viktor kliver in i klassrummet på Ellinors trettonårsdag.