Utgiven | 2018 |
---|---|
ISBN | 9789187879364 |
Sidor | 361 |
Orginaltitel | To all the boys I've loved before |
Översättare | Sofia Ejheden |
Först utgiven | 2014 |
Lara Jean har skrivit kärleksbrev till alla killar hon gillat, och sedan gömt dem i en hattask. Breven, inte killarna. Hennes ena syster har precis flyttat till Skottland när breven plötsligt postas. Lara Jean måste ta reda på vad hon egentligen känner samtidigt som hon försöker förhålla sig till sin nya roll som ensam storasyster i det nu betydligt mer tomma huset.
Till alla killar jag har gillat är på många sätt en typisk romantisk bok. Här finns den snygga killen, faktiskt flera, tjejen som tidigare varit i princip osynlig, dålig kommunikation och ett förutsägbart slut. Men det är också härligt och pirrigt.
Det första som drar in läsaren är bokens format: en bild som fungerar trots att det är ett fotografi av en person, en handskriven titel som faktiskt passar, skyddsomslaget är av ett härligt mjukt papper och boken inunder har en fantastisk rosa färg med guldtext på ryggen. Den närmast skriker åt mig att läsa den. I alla fall var det vad jag hörde.
Så ja: Boken är härlig. Samtidigt är det kanske väl enkelt. Det är heteronormativt, sexskyggt och enkelt att genomskåda. Även om också jag faller för killen i boken kan jag inte låta bli att tycka att Lara Jean skulle kunna hitta någon bättre. För Lara Jean själv är underbar. Hon gillar både kläder, sånt med blommor och mönster och allting sött, samtidigt som hon helst stannar hemma om kvällarna och umgås med sina systrar. Kombinationen är inte den vanligaste bland ungdomsböckerna.
Men om romansen i boken inte är intressant nog är systerrelationerna desto bättre. Lara Jean har två, en äldre och en yngre, och de har alla tagit hand om varandra sedan modern dog när de var små. Dynamiken dem emellan är rörande, och får mig att önska att också jag hade systrar. Det är också de relationerna som blir bokens huvudfokus, åtminstone i mina ögon. Tack och lov.
Till alla killar jag har gillat är inte den bästa romantiska bok jag läst, eller ens den mest romantiska. Men den är fin, perfekt som tröst när livet blir för mycket. Avnjuts bäst med en skål glass, eller varför inte en fruktkaka.
Publicerad: 2018-04-12 00:00 / Uppdaterad: 2018-04-10 19:53
Inga kommentarer ännu
Kommentera