Musan utspelar sig på två platser i två olika epoker. I London 1967 följer man den intelligenta Odelle Bastien, som flyttat från Trinidad fem år tidigare. Odelle har en universitetsexamen och är en begåvad skribent, men har p.g.a. sin hudfärg svårt att hitta ett kvalificerat arbete. Hon sliter i en skobutik tillsammans med sin rumskamrat Cynthia, när den berömda galleristen Marjorie Quick oväntat erbjuder Odelle ett jobb som sin sekreterare. Marjorie ser en stor potential i Odelles skrivande, och tar henne under sina vingar. Trots att Odelle tillbringar mer och mer tid i Marjories sällskap verkar det vara omöjligt att komma den tjusiga kvinnan nära, och Marjorie blir något av ett mysterium Odelle försöker lösa. När ett betydelsefullt och mystiskt konstverk dyker upp på galleriet börjar både Marjorie och galleriets ägare uppföra sig besynnerligt, något som ytterligare förbryllar Odelle.

Parallellt med Odelles berättelse får man Olive Schloss på en avlägsen gård i Spanien 1936. Olive är dotter till en framgångsrik konsthandlare, och är själv en skicklig konstnär. Hon har precis blivit antagen till prestigefylld konstskola, men vet inte hur hon ska berätta de goda nyheterna för sina föräldrar. Paret Schloss är nämligen inte alls medvetna om att deras dotter målar, och speciellt fadern Harold har starka åsikter om kvinnliga konstnärers oförmåga och allmänna tillkortakommanden. När konstnären Isaac Robles och hans halvsyster Teresa anländer till gården blir dock Olives planer på att lämna Spanien kullkastade till förmån för hennes fascination för revolutionären Isaac.

Musan är en bok om två speciella kvinnor med en sällan skådad inre drivkraft, som på olika sätt motverkas både av sig själva och sin samtid. Deras historia knyts ihop med hjälp av den mystiska tavlan, och ju mer man förstår om kopplingen mellan Odelle och Olive, desto omöjligare blir Musan att lägga ifrån sig.

Odelle är en roligare karaktär vars vassa tunga får mig att skratta högt flera gånger under bokens gång, men hennes överlägsna karisma kompenseras av att Olives del av boken är betydligt mer dramatisk. Olive känns ibland som en lite färglös karaktär, och hennes kärlek till den uppenbart egocentriske och medelmåttige Isaac är ofta frustrerande att läsa om. Bitarna om hennes konstnärsskap och hur hon löser ”problemet” med att kvinnors konst inte värderas lika högt som mäns är dock lysande. Det är även spännande att följa upptrappningen till andra världskriget som är bakgrunden mot vilken Olives historias spelas upp.

Jessie Burton är en oerhört begåvad författare, vars språk och berättarförmåga slog mig med häpnad redan i debutromanen Miniatyrmakaren. Miniatyrmakaren hade en del tydliga brister, men det känns som att Burton själv lagt märke till dem och undvikit att begå samma misstag i Musan. Jag älskar att se författare utvecklas från bok till bok, men även om du inte läst Miniatyrmakaren, så rekommenderar jag varmt Musan. Det är en läsupplevelse utöver det vanliga.