Kanske var det någon gång på mellanstadiet eller lågstadiet då vintern kom tidigt, och nådde mig till bröstet som jag kunde lyssna till det härliga ljudet av snö som kramades mot min skosula. Om sommaren kunde man hälla ner lite potatismjöl i en påse för att återkalla ljudet av riktigt kall snö. Minns att jag drömde om att spara mina snöbollar i frysen för att ha ett litet snöbollskrig på sommaren. Eller var jag bara långsint? Det var hur som helst tur att det aldrig blev av eftersom egna empiriska undersökningar senare visade att snön blev stenhård i frysen.

Jag har alltid kallat mig själv för en vintermänniska. Tidigt gav jag mig ut på längskidor i kvarteret och låtsades att jag var i ett fjällandskap. Jag halkade fram på mina laggar ner för flacka bergsknallar. Senare började tävlingarna i längdskidåkning och det var då snötäcket sakta men säkert aldrig mer ville visa sitt bleka ansikte på samma sätt som tidigare. De vackra vårdagarna, när man hade rast i skolan och solen brände skönt i nacken samtidigt som det droppade från taken, är för alltid borta på dessa bredgrader.

Det blir aldrig mer någon njáhtso: Liggande snö som tinar och blir blöt av blidväder eller vårsol. Njáhtso är ett av några hundratal ord i samiskan som beskriver snöns natur. Snö – en renskötare berättar är en handbok om snö. Kunskapen kommer från en man vid namn Johan Rassa, som ägnat hela sitt liv åt renskötsel i Sarek och Badjelánnda. Yngve Ryd har ägnat fem år åt intervjuer med denne Rassa för att riktigt ”mjölka ur” honom all kunskap om snö. Den kunskapen var viktig för honom eftersom snön avgjorde hur betet och arbetet runt renarna skulle arta sig under vintern. I dag lever inte renskötaren lika nära naturen och snön som tidigare, därmed har kunskapen om snö minskat.

Orden om snö som främst kommer från lulesamiskan är översatta till svenska i boken. De återfinns i olika kapitel beroende på vad de behandlar, t.ex. höstsnö, vårsnö, snöfall, skidföre och glid, etc. Samerna i Sverige är inte ensamma om att ha över 300 ord som bara beskriver snö och is, utan det är något som de delar med andra folkslag på de riktigt kalla bredgraderna.

Allt jag kan säga om den här boken är att det finns gott om ord för snö, och många intressanta infallsvinklar för den som tycker om snö och vill veta mer om saken. Själv längtar jag efter riktigt torr, lös och kall midvintersnö, eller Galmma muotha.