Vid markröjningen inför ett större bygge hittas ett märkligt objekt under grusmassorna. Det visar sig vara ett stridsflygplan från andra världskriget. Ett lika ovanligt som makabert fynd, då piloten, eller snarare pilotens skelett, forfarande sitter vid spakarna – med ett kulhål i pannan.

Rättsarkeologen Ruth Galloway, som vanligtvis undervisar vid universitetet i North Norfolk, kallas in för att utreda det hela tillsammans med den lokala polisen, anförda av den buttre kommissarien Harry Nelson.

Resterna av den döde piloten undersöks och spåren leder överraskande vidare till en gammal släkt i området. Familjen bor i en dammig och dyster herrgård omgiven av sorgsna får och melankoliska gäss – för att låna lite av författarens bildspråk.
Titelns öde fält syftar på övergivna flygbaser från andra världskriget i boken kallade för spökfält, vilket också originaltitelns ghost fields gör klart. En övergiven flygbas blir den här bokens dramatiska skådeplats tillsammans med den sorgliga gamla herrgården, befolkad av idel excentriska personer.

Som alltid i Griffiths deckare möter vi ett myllrande och spännande persongalleri. Kriminalaren Harry Nelson är en gammal nära vän, så nära att han har ett barn med Ruth trots att han är gift och lever ett traditionellt familjeliv med hustru och döttrar. Ruths relation till Nelson är – som det brukar heta – ”complicated”. Kärleksförvirringen blir inte bättre av att en trevlig amerikansk historiker kommer till platsen för att göra teve.

Bland de viktiga personerna finns också druiden Cathbad, vars flummiga metoder är väl så framgångsrika som den jordnäre Nelsons.

Ruths chef, den publicitetshungrige prefekten Phil Trent, är en bifigur, men underbart skildrad i sina lika pompösa som fruktlösa försök att ta åt sig äran av Ruths arbete.

Det här är den sjunde boken i serien om rättsarkeologen Ruth Galloway, där arkeologi och utgrävningar bidrar till att lösa kriminalfallen. Blir det tråkigt och tjatigt? Nej! Elly Griffiths är en ovanligt stilsäker och varierad författare som med humor och värme lyckas skriva spännande, utan spekulativt våld. Arkeologiska fakta strös in här och där utan att det blir tungt och ointressant. Boken kan läsas fristående men vill man följa Ruths liv och utveckling är det en god idé att starta med första boken Flickan under jorden.