Jag har aldrig förut varit på bokmässan och är alltså en verklig rookie. Att jag överhuvudtaget kom dit i år var också ganska oväntat. Eftersom jag jobbar så mycket ideellt att jag inte hinner jobba avlönat så hade jag inte råd med resan och trodde mig bli utan mässa i år också. Men så fick ett av mina oavlönade arbeten (det som arrangör för Ruta till ruta – Norrköpings serie- och animationsfestival) för sig att skicka mig och medarbetaren Jenny till mässan för att dela ut foldrar.

Vi kommer dit på torsdagseftermiddagen och hänger, ganska naturligt och strategiskt, mest kring seriescenen. Där tittar vi på liveteckning, köper onani-fanzine av elever på Malmös serieskola, pratar, nätverkar och sånt där som kanske är det man ska göra på bokmässan – kul har vi åtminstone. Helt utmattade hamnar vi till slut i barnhörnan med färgglada sittsäckar. Och hinner höra livesändning av Tankesmedjan, köpa billiga exemplar av tidningen Camino, gå runt och bli yra i huvudet av alla fantastiska böcker, tidningar och texter, innan vi till slut måste ta oss ut till ett ställe som säljer mat.

Fredagen, min andra och sista mässdag, inleds med en ny rundvandring. Jag inser att jag aldrig trott att det kunde finnas så här många bokförlag, eller att så mycket gratismaterial kan upphämtas på samma ställe. Jag och Jenny lyssnar på tyska serieskaparen Reinhard Kleist och fortsätter sedan vår monterutforskning. Befinner oss i himmelriket en stund till innan det är dags att åka hem till Norrköping

Jag blir lite yr i huvudet (både av att vara där och av att i efterhand tänka på det), det är Så Mycket Intryck att förtjänar stor inledningsbokstav. Och jag kan nästan inte skilja den ena händelsen från den andra i det myller av lycka, trötthet, glädje och överstimulering som bokhjärnan utsatts för. Men några topphändelser ska jag ändå nämna:

1. Seriekaraoke med elever från Serieskolan i Malmö – vad kan inte göras i karaokeform? Till tonerna av nittiotalsdisco fick vi se coola teckningar växa fram och slapp höra överförfriskade, tondöva människor sjunga.

2. Bara att se Lina Neidestam signera sin bok Maran gör mig alldeles mållös, så snyggt ritat och så häftiga historier.

3. Gilla Förlags monter. Jag är vansinnigt kär i min JAG KAN VERBALISERA MIN ÅNGEST-knapp (citat ut Jenny Jägerfelds Här ligger jag och blöder) som jag ser på min tygkasse (Också en bra grej! En hel hög nya tygkassar efter mässan!) varje dag.

En fantastisk händelse har såklart ett par baksidor också. Till exempel att jag redan fyllt kassarna med mer än jag kunde bära när jag hittade Virginia Woolfs samlade verk på ett par kilo.

Efter fredagens mässbesök träffar vi Jennys föräldrar. Hennes pappa åker traditionsenligt till mässan varje år sedan han skrev recensioner i en fackföreningstidning någon gång i tiden. Vi kan konstatera att kön utanför Svenska Mässan sträcker sig runt halva huset när portarna öppnas för allmänheten. Jennys pappa suckar. ”Så var det inte förr. Det har blivit så kommersiellt.” Och kanske är det kommersiellt, men åh, så fantastiskt kul!