Recension

: KKM
KKM Jonas Inde
2011
Vertigo förlag
8/10

Den äckliga lilla boken

Utgiven 2011
ISBN 9789185000937
Sidor 41

Om författaren

jonas-inde
foto: Magnus Wennman.

Jonas Inde, född 1967, är skådespelare och komiker, samt en av manusförfattarna i Killinggänget, en humorgrupp som var störst på 90-talet och som står bakom bland annat Nile City, Glenn Killing i manegen, Spermaharen och Fyra nyanser av brunt. Jonas Inde debuterade skönlitterärt 2004 med boken Too fast for love, med teckningar av Martin Kellerman.

Sök efter boken

2004 debuterade Jonas Inde, mer känd som en av skådespelarna och manusförfattarna i Killinggänget, med romanen Too fast for love, som jämförts med en svartare variant av Jack Kerouacs På drift. Jag har själv inte läst debuten, men minns mitt exs reaktion på all svärta i författarens villovägar bland depressionen; det inneboende monstret ”Apan”; och alla försök att döva honom med diverse starka piller.

Indes kortroman KKM har ett tilltalande format i form av luftig stil och tunn utgåva. Svart bok med vit skrift, inga utmålande detaljer, inget tjafs. Innehållet får mig både att må illa, bli rädd, bli full i skratt och bli avundsjuk. Inde har ju skrivit boken jag ville skriva! Det finns i mig en inneboende ständigt närvarande fascination för människans mörker. Det mörker som jag tror finns inneboende i oss alla, även om vi har spärrar som förhindrar oss från att låta det regera över förnuftet. Det finns dock sätt att ta bort dessa spärrar. Den mest effektiva är isolering från andra människor.

Jag beslöt mig för att undvika alla former av mänsklig kontakt. Sluta gnugga mina skavanker mot andra skavankiga, inte låta krympta krympa mig. Ingenting är så prövande som mänsklig samvaro. Skuldkänslan är den drivande motorn i alla mänskliga relationer. Känslan av att göra fel får oss att försöka göra rätt – och jag orkade inte försöka längre, orkade inte spela spelet, orkade inte orka. Därför ställde jag mig utanför. Jag kan inte säga att jag ställde mig utanför frivilligt, jag erkänner att det gjorde mig lite ledsen att behöva ställa mig där, men jag kunde helt enkelt inte bättre, orkade inte bättre. Jag gjorde slut.

Depression kan utlösa en form av alienation, jag känner igen det där från när jag själv mått dåligt. Ett förakt, ja kanske till och med ett brinnande hat, mot alla de lyckliga människor som man, när man mår dåligt, plötsligt tycker omger en. Tankar på hämnd mot denna rådande lycka, som man själv är så långt ifrån, kan tyckas som det enda vettiga. Cynikern som sett igenom all förfalskning, som hatar alla spel, som vill åt det ärliga och fina i människan men bara tycker sig finna falskhet, eftersom det är vad han förväntar sig att finna, och innerst inne tycker sig förtjäna. En sådan människa är huvudperson i denna bok.

En behändig liten sprayflaska fick plats i fickan ovanför min atletiska rumpa. ”KKM” blir det på betongväggen. Känslig. Kärleksfull. Mördare. Jag taggade bredvid en ynglings, gissar jag. ”Fuck da police”. Socialbidragstomte, tänker jag. Imagebehov skrev den tagen åt dig. Vad vet du om ”da police”? Det finns inga fängelser i Sverige, bara rulltårta och vårdvistelser. ”KKM” är inget imagebehov. ”KKM” är en insikt. En annorlunda människas insikt. Jag är en annorlunda människa. Jag är Känslig. Jag är Kärleksfull. Jag är en Mördare.

Tankarna drar inte helt oväntat till American Psycho. Boken jag läste på tunnelbanan i Stockholm när jag avskydde hela min klass och det mesta av mitt liv också, fast inte skulle jag skicka in en mus i någons fitta och sy igen för det. För detta är vad jag inte förstår. Förlagsvärlden sa nej till Jonas Indes bok. Var den för provokativ? Var de för rädda för skriverier? Utgiven på Vertigo förlag passar den kanske som allra bäst förvisso, förlaget är känt för sina välriktade skrevsparkar på den goda smaken.

Men för mig är en bok av betydelse en bok jag kommer ihåg. Jag läser KKM under en intensiv timme på ett hotellrum i Sorrento, väl medveten om att jag är huvudpersonens fiende. Jag lever för tillfället ett liv av lyx, det är 30 grader i kvällstemperatur, jag har en pojkvän hemma som väntar och en karriär på gång. Jag är en av de lyckliga som förtjänar att dö. Minns ni Anders Behring Breivik, han som numera slutat vara en spännande följetong i kvällpressens löpsedlar? Den här boken handlar om honom. Jag vill kräkas av Indes bok. Jag vill läsa mer av Indes bok. Eller är kanske det briljanta med den att den är så kort? Jag vill skriva en egen bok på samma tema. Jag vill göra mig av med den. Jag vill tipsa alla jag känner att läsa den. Jag vill avråda å det bestämdaste. Framför allt är jag glad att den har publicerats. För mig är en bok av betydelse en bok jag kommer ihåg.

Lina Arvidsson

Publicerad: 2011-10-03 00:00 / Uppdaterad: 2011-10-04 09:51

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #4343

7 kommentarer

En recension där det mest frekvent ordet är ”jag”. Och referenserna till den egna personen är fler än till boken. Kanske inte helt lyckat, om man säger så…

Marcus Birro Oregistrerad 2011-10-03 19:37
 

Haha, jag lite självcentrerat kan det säkert vara titt som tätt när det gäller mig. Eller åtminstone att ordet ”jag” blir lite överanvänt, det håller jag med dig om. I övrigt tycker jag att jag får fram vad jag vill ha sagt med den här recensionen ändå. Är faktiskt rätt nöjd med den.

Lina Arvidsson Redaktionen 2011-10-03 22:48
 

Som jag upplever det är bokens innehåll helt marginaliserat i förhållande till viljan att berätta om dig själv. Du skriver om din förra pojkväns reaktion på en annan bok av Inde, om din nuvarande pojkvän och en karriär som är på gång. Du skriver om var du läste boken, att du skulle vilja ha skrivit den själv, om en annan bok som du läste på tunnelbanan. Om din inneboende fascination för mörker, om när du mådde dålig och avskydde din klass och ditt liv. Meningen ”även om vi även har spärrar som förhindrar oss” är ett av flera språkliga fel. Citaten är det enda som egentligen säger någonting alls om den här boken.

Marcus Birro Oregistrerad 2011-10-03 23:59
 

Jämför med följande recensioner:

http://www.expressen.se/kultur/1.2538281/jonas-inde-kkm
http://www.kulturdelen.com/2011/09/27/roman-kkm/

eller t o m informationstexten på CDON:
http://cdon.se/b%c3%b6cker/inde%2c_jonas/kkm-14686750

Marcus Birro Oregistrerad 2011-10-04 00:09
 

För mig funkar recensioner som konsumentupplysning. Jag vill veta om det är en bok för mig. När det gällde denna bok blev jag väldigt klar över att den inte var min tekopp. Det tackar jag för! Andra får säkert ut mer av boken och kommer hitta till den genom recensionen.

Ingrid Lindqvist Redaktionen 2011-10-04 09:22
 

För mig är det faktiskt viktigt att inte avslöja för mycket av handlingen, vilket jag tycker Expressen-recensionen gör redan i första meningen. Jag vill inte snuva läsaren på konfekten. En recension ska ju till skillnad från en informationstext på CDon ge vid hand hur en läsare upplevt boken. Men visst, jag använder mig själv en del i den här recensionen, den är inte helt traditionellt skriven, och man får absolut ogilla det.

Lina Arvidsson Redaktionen 2011-10-04 09:46
 

Och tack för påpekanden av språkliga fel. Jag ska absolut gå igenom och korrigera dessa med en gång.

Lina Arvidsson Redaktionen 2011-10-04 09:47
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?