Vad får vi egentligen ut av att engagera oss i en fiktiv värld och de fiktiva karaktärer som bebor den? Medieforskaren E Graham McKinley har följt ett trettiotal unga kvinnor i åldrarna elva till tjugotvå som har det där engagemanget i 1990-talets stora ungdomsserie på teve, Beverly Hills 90210. Hon intervjuar dem och ser serien med dem, noterar hur de inordnar sina scheman efter sändningstiderna och positionerar sig själva i diskussioner kring händelser och karaktärer i serien.

Sina utgångspunkter tar McKinley i Cultural Studies brukarperspektiv på kultur och i diskursanalyser av identitetsarbete. Att samtala om fiktiva karaktärer och förlopp är att testa sina egna roller och förhållningssätt och har i sig ett värde, men McKinley frågar sig också om tittarnas subjektiva uttryckssätt (”Jag tycker att Kelly är söt, jag skulle vilja vara som Kelly”, etc) inte riskerar att helt enkelt internalisera de rådande patriarkala ideal serien förmedlar.

Bokens teoriavsnitt är något massiva, men samtidigt intressanta och användbara. Känner man sig mindre teoretiskt lagd är det för övrigt ganska lätt att hoppa över bitar. Nyckelord är emellertid saker som nöje, njutning, gemenskap och handlingskraft, och det som gör McKinleys studie så intressant är just hennes ingående försök att definiera själva nöjet i tevetittandet (eller läsning över huvud taget). Det handlar om känslomässigt engagemang och ställningstagande på olika nivåer, men lika mycket om att ställa sig utanför serien, att skratta åt den, att gissa vad som ska hända och agera expert på olika sätt.

Lite komiskt blir det så fort McKinley försöker rikta in samtalen på de moraliska frågeställningar seriens producenter berömmer sig om att ta upp. Dessa frågeställningar avfärdar tjejerna ofta snabbt med hur politiskt korrekt serien är, eller genom sina kunskaper kring skådespelare och liknande (en karaktär kommer till exempel inte att göra abort eftersom intrigen konstruerats efter skådespelarens egen graviditet). Istället fokuserar tittarna på relationer, vem som ska vara tillsammans med vem, och på (framför allt de kvinnliga) karaktärernas utseenden.

Detta bekymrar McKinley, som har uttalat feministiska ingångar. ”When”, frågar hon sig, ”is a woman empowered by her pleasure, activity, and community, and when is she a victim of it?” De alternativa kvinnliga förhållningssätt serien påstår sig öppna upp, menar hon, stänger den lika snabbt till igen. Kvinnor fortsätter att definieras utifrån sitt förhållande till en man. Idealet är fortfarande att vara snäll och söt.