"My mother didn´t try to stab my father until I was sixÂ…". Med en sådan kraftfull inledning börjar Alan Aldas självbiografi. Ett utmärkt sätt att fånga läsaren på, då nyfikenheten slår i taket. Menar han allvar?

Alan Alda har alltid varit en personlig favorit. Mina första möten med denne man skedde på 70-talet då hela familjen bänkade sig framför tv-apparaten för att varje vecka se ett nytt avsnitt av den engagerande och tillika fantastiskt underhållande serien MASH. Alan Alda spelade Hawkeye Pierce med stor humoristisk precision och både jag och mina föräldrar skrattade högt åt hans, Radars, Hot Lips och alla de andra karaktärernas påhitt.
MASH blev på många sätt stilbildande för amerikansk sitcom och än idag rullar repriser av serien på svenska kanaler.

Bokens inledande citat innehåller en stor del allvar, men även en del humor. Alans mamma var schizofren och gjorde livet surt både för honom och hans skådespelande far. Ena sekunden närvarande med en ljuvlig och moderlig kram för att i nästa förvandlas till en paranoid mamma som anklagar sonen för att ha ett förhållande med sin far. Men trots den här familjetragedin, berättar Alda på ett oerhört varmt och humoristiskt sätt om sin uppväxt. Pappan medverkar i burleskshower innehållandes sång, dansnummer, komik och strippor och resorna är många. Han är med när stripporna byter om och omges hela tiden av en del udda, men intressanta människor. Skoltiden är inte genomgående fina minnen, men han tar sig genom det mesta med sin humor och intelligens.

Ett roligt minne från hans uppväxt är när pappan beslutar sig för att låta stoppa upp älsklingshunden. Han ber dem att göra hunden så levande som möjligt och ge honom samma leende han alltid hade. Resultatet blir tvärtemot och istället får hunden ett rabiat utseende som skrämmer slag på gäster och brevbärare och självfallet inser både pappan och Alan att ett uppstoppat husdjur inte riktigt fyller den funktion de tänkt sig. Denna incident ligger naturligtvis till grund för bokens titel.

Då Alan Alda spenderade elva år med serien MASH, bjuds det på förhållandevis lite historier från denna eminenta serie. En och annan anekdot finns med, men inte mycket mer. Roligast och mest värmande är delen om det sista avsnittet. Hela ensemblen samlas samma dag som avsnittet ska sändas på tv. Man tittar på det gemensamt och åker sedan till en restaurang på kvällen, bara för att inse att Los Angeles är helt folktomt. Först förbryllar det skådespelarna, men sedan inser de att alla sitter hemma och tittar på finalavsnittet. Ett avsnitt som sågs av ca 125 miljoner amerikaner. Fortfarande en enastående och hisnande siffra. Och att han under seriens elva år pendlade mellan Los Angeles och New Jersey är en bedrift i sig.
Jag måste dock erkänna att jag saknar mer ingående berättelser från MASH-tiden och det hade varit extra kul att få läsa lite om hans regiarbete, som många gånger gav MASH en något mer allvarlig ton. Även hans politiska engagemang ges det en liten inblick i och en sak är säker, jag tror inte att Alda någonsin varit inblandad i något skandalartat. Han framstår och har alltid gjort, som en mycket sympatisk man med hög moral och det är väl inte för inte som hans roll som senator Arnold Vinick i West Wing, är den mest tilltalande republikan som visats upp på tv.

Det som hela tiden återkommer i boken är Alans inre strid med sig själv i försöken att älska sin svårt sjuka mor, trots hennes surrealistiska infall. Bl a byter hon plats med honom på en flygresa, då hon är fullt övertygad om att han ska putta ut henne genom nödutgången.
Pappan skiljer sig från mamman och gifter om sig och mamman fortsätter att vara svårt sjuk fram till sin död. Parallellt med denna tragedi utspelar sig också Alans egna familjeliv och gång på gång ges det bevis på hans stora kärlek till sin fru. Deras första möte i New York är ömsint, roligt och nästan drömskt hollywoodaktigt. Fest, blickar som möts och sedan följa flickan hem. Hans tidiga insatser i teatervärlden är fascinerande och att han under en kort tid delvis försörjde sin familj med komplicerade spelsystem för hästkapplöpning ger en annan bild av den kände skådespelaren.

Alan Alda skriver roligt och underfundigt och läsningen värmer. Här bjuds på mycket skratt, men även en del sorger och svårigheter. Han har varit med om många olika äventyr som gång på gång fört hans liv framåt och självfallet bidrar till bokens charm, även om jag kanske personligen önskat mer om hans tid i MASH och arbeten med andra filmer och tv-serier genom karriären.

Jag fortsätter följa honom i repriserna av MASH, samt hans strålande insats som senator Vinick i West Wing. Få kan se så gravallvarliga ut som Alda, men få kan också skratta med hela sitt ansikte och lysa upp en scen, som han så många gånger gjorde i MASH.