En tepåse, en livboj och en mössa. Tre saker som nästan skulle kunna rädda min dag. Te, måste ha te. Inte för att jag måste, men för att det är så mysigt, det blir ju en avkopplande stund. Å lugn och ro räddar mina dagar. Livbojen, ja, om man far upp och ner i vattnet och ner på botten som ett jehu precis som jag, då kan en livboj vara bra att ha till hands. Mössan. Finns det något bättre när det är kallt ute?

Dessa tre saker är på första titelsidan av boken. Alltså boken har inte börjat än, men jag är redan med på noterna.

Hjälphunden är en söt liten grå hund med en sjuksköterskemössa på huvudet. Han är ordentlig och gör morgongymnastik och ger fåglarna mat. Prickig korv är gott och sedan fundera.

Varför är choklad mycket godare än sparris?

Det är en bra fråga att fundera kring. Varför? Jag hade själv varit glad om sparris var godare och om choklad inte var så läskigt gott. När Hjälphunden funderat färdigt hjälper han till, det är ju trots allt det en hjälphund gör. Han hjälper Ruffhunden att få tillbaka sin saxofon från pantbanken och han hjälper Grodan att lära sig simma.

Det är en söt liten historia om att hjälpa till, om en festlig hund och hans omgivning. Illustrationerna är enkla och söta. Lite fulsnygga. En del skulle säga att de är på gränsen till fula, att ett barn skulle klara av att rita dem. Mycket möjligt, men det är finessen med enkelheten som är skoj. Att det inte behöver vara det ena eller det andra. Det bara är och det är schysst. Grodan med livbojen runt magen är min absoluta favorit. Han är lite ledsen för att de andra grodorna retar honom för att han inte kan simma. Leendet, när han lärt sig känner jag igen, jag har sett det på så många barn. Det är fantastiskt. Hjälpsystrarna däremot ser lite lagomt läskiga ut med massor med läppstift.

Det här är författarinnans andra bok i serien om Hjälphunden och den är rolig söt och klok. Tyvärr kan jag känna att den försöker täcka så mycket kloka saker att det blir för mycket. Det kanske hade räckt med hälften. Mer fokus antingen på grodan, eller på ruffhunden, eller på Hjälphundens funderingar eller mer på att hjälpa till. Intrycket blir aningens splittrat, vilket jag tycker är synd eftersom jag gillade starten så mycket.