Man hör sällan människor klaga på att de har för lite att göra. Okej, man hör sällan människor på den här sidan tonåren klaga över att de har för lite att göra. Behöver vi då hela böcker med tips på saker att göra?

Jo, kanske det. Kanske behöver vi just därför, tonåringar eller ej, tips på nya saker att göra. Saker som vi inte brukar göra. Saker som kan bryta upp rutiner, inrutade mönster, vardagsstress och tristess.

365 saker du kan göra började som ett bloggprojekt. 2009 skulle Navid Modiri göra en ny sak varje dag och förhoppningsvis få andra att hänga på. Det fick han också. Numera är 365 saker någon sorts folkrörelse med sajten som nav, där människor delar med sig av sina uppslag och projekt.

Några av dem har samlats i boken med samma namn – dock inte hela 365 saker. Vill man fylla i eller ens begripa hela krysslistan på bokens sista sida får man snällt bege sig ut på nätet. Inte desto mindre gillar jag ju böcker, och 365 saker är en trevlig bok att sitta och bläddra runt i.

Många av punkterna innehåller små berättelser kring temat. Modiri är en trevlig skribent som delar med sig om erfarenheter från hur det är att inte ha någon namnsdag till hur det känns att få reda på att man ska ha barn. Andra tips är inskickade eller skrivna av andra och ibland blir det där med avsändare något förvirrat.

Tipsen är ofta sympatiska, småmysiga och pyssliga saker, som att pynta stan med sweet art, heja på ett knattelag eller starta ett folkfik. Andra är läskigare och potentiellt revolutionerande, som att säga upp sig från jobbet, gömma flyktingar eller, just det, göra ett barn. För varje tips ges prydliga fakta om tidsåtgång, kostnad, eventuella för- och nackdelar.

Dessutom finns en mängd länkar vidare – dock inte till sajten som förmedlar brevvänner, BrevRevolutionen. Det tipset får du med andra ord här istället. Riktiga brevvänner på riktigt papper. Old school, baby.

Det är fint. Och vem vet vart det kan leda.